Bananglass med nypon och kakaonibs

Jag har börjat med Kropp och Hälsa på Elevens val igen. Det är skoj! Det finns så himla mycket spännande att göra med elever som är intresserade. Första veckan gick vi i skogen och filosoferade och plockade blåbär och hade sedan massage. Igår ville jag att de skulle få göra något som går att äta. Det är alltid kul att göra något eget, liksom.

Nicecream med banan fick det bli. Det funkade med alla allergier 🙂 De tyckte det blev jättegott, även killen som inte gillar banan.

Sjukgymnast på Årsta vårdcentral

Nu har jag tagit itu med det här med ryggen igen. Vi kom liksom ingenstans i våras. Läkaren då gissade si-lederna och skickade mig på röntgen för just det, och det var inget fel där. Så tillbaka på ruta 1. Jag kontaktade vårdcentralen igen, för att be om ett nytt besök typ, eftersom jag ju inte är bra liksom. Läkaren medgav att det var dumt att jag inte fick hela bäckenet röntgat direkt. Nåväl, ett besök hos sjukgymnasten vore nog bra.

Kom dit  torsdags och mötte en toppenperson. Det kommer bli bra! Av olika anledningar:

  1. Hon menade att man inte ska ha så ont i min ålder, när man är fysiskt aktiv.
  2. Jag får ny remiss för röntgen av hela ländryggen
  3. Jag skickas för att ta blodprov för att utesluta reumatism
  4. Fick många bra träningstips
  5. Får komma tillbaka, hon vill ta sig av mig. Det blir billigare att gå dit för 150 kr än att besöka naprapat, kiropraktor och gud vet allt titt som tätt.
  6. Hon sa att jag självklart får springa om den känns bra!

Det är spännande att läsa journalanteckningarna, eftersom man ju inte riktigt fattar alla ord. Men ord som stel och smärta dyker upp här och där! Vi gick igenom hela kroppen med diverse provokationer och test av rotationer. Tills vi ses igen ska jag fortsätta med mammamage-träningen, göra cat and cow och rulla över min rulle mm

Skoljoggen

Härligt att få ihop aktiva minuter på arbetstid ibland. Igår var det skoljoggen och jag sprang givetvis med eleverna. 3.3 km i lugnt tempo i täten. Såg till att komma i mål först, så jag kunde stå och heja fram resten till en härlig spurt sedan.

En liten förkylning pockar på uppmärksamhet. Lite tung i bihålorna typ, hoppas det stannar där!

Viktigt gästinlägg om Barncancerfonden och Run of Hope

Jag har nyligen lärt känna Helena. Vi bor relativt nära varandra och har barn på samma skola. Vi har gjort sällskap till några lopp senaste tiden och hon är också med i gruppen Min mil denna vecka. Jag tror att vi kommer att uppleva att vi har många saker gemensamt. En stor del av hennes liv är dock något jag inte har erfarenhet av. Hon har förlorat ett barn. Min och alla andra föräldrars största skräck. Jag har bett Helena göra ett gästinlägg här. Jag vill gärna att detta innebär att fler hittar till Run of Hope. Anmäl dig och familjen till Helenas lopp. Men bor du långt borta, så leta då upp ett närmare dig. Kan/vill du inte springa, swisha pengar ändå!!

Run of Hope Stadsskogen 7 Oktober. Se event på facebook. Dela gärna!

Jag heter Helena Larsson och är mamma till Linn, som bara blev 4 år, 11 månader och 20 dagar gammal.

    

Linn drabbades av en aggressiv variant av lymfom, som bara drabbar vuxna, i januari 2007. Hennes sjukdomsförlopp följde inte det vanliga så det tog läkarna på Akademiska sjukhuset ca 3 veckor att försöka förstå vad som gjorde henne så sjuk. Hon var nära att dö redan då och vi flyttades fram och tillbaka mellan intensivvårdsavdelningen och olika barnavdelningar. Det var en fruktansvärt traumatisk och kaotisk tid. Till sist hamnade vi på avdelning 95A, Avdelningen för blod- och tumörsjukdomar och Linn fick behandling för cancern. Det tog patologerna ytterligare tre veckor att få en diagnos: Hepatosplenisk t-cellslymfom. Till en början svarade hon på behandlingen men hon var i remission (då cancern är i schack) i endast 8 dagar, sen gick det utför igen. Jag kände i hela kroppen att det höll på att gå åt helvete och det är så fruktansvärt att stå bredvid sitt barn och inte kunna göra något åt det som sker. Man vill bara skrika rakt ut. Samma dag blev vi inkallade till samtal och våra farhågor bekräftades. Behandlingen fungerade inte och det fanns inget mer de kunde göra. Cancern var för aggressiv. Mattan drogs undan under fötterna. Hur skulle vi klara av att hålla skenet upp för Linn?

Nu ville vi bara hem, så de fixade ett sjukvårdsteam som skulle komma hem till oss och vårda Linn. Det här var i slutet av mars … Dagen efter beskedet kom vår läkare och sa till oss att hon suttit och grubblat hela natten tillsammans med en vuxenonkolog om de inte kunde göra något mer. Vi fick erbjudande om att ge Linn en antikroppsbehandling som skulle kunna lindra hennes besvär (hon var så svag nu att hon inte ens kunde resa sig upp ur sängen själv) men inte bota. Vi tackade ja till det och som av ett under svarade hon riktigt bra på den behandlingen. Hon blev starkare, kunde lyfta huvudet själv, och till sist kunde hon också börja försöka gå igen med en rullator. Nu öppnade sig möjligheter för en benmärgstransplantation, vilket var Linns enda hopp. På en månade hade de fixat donator och alla undersökningar inför transplantationen och vi blev inskrivna på Hematologkliniken i Uppsala.

Till en början följde allt plan men sen började det gå åt skogen! Värdena sköt i taket. Man visste inte om det var behandlingen inför transplantation, om det var cancern som var tillbaka eller om det var en reaktion av de nya stamcellerna. Vi blev flugna till Karolinska barnsjukhuset på torsdag eftermiddag den 5/6-07. Allt var kaos och Linn var så dålig. Allt gick åt fel håll. De kämpade med att få upp hennes värden och på fredagen kunde man se att levern inte fungerade som den skulle. Hon behövde dialys men för att kunna genomföra det behövde de byta hennes CVK så man beslutade att söva Linn. Jag följde henne in i operationssalen och hon ropade efter mig. Det var det sista jag hörde av henne. I sövningen klarade hennes kropp inte mer och hon fick hjärtstillestånd. Vår älskade lilla Linn, min lilla kråka, fanns inte mer.

Linn dog elva dagar före sin femte födelsedag den 8/6-07 och nu har det gått tio år sen hon dog. Det är fortfarande lika surrealistiskt att tänka sig att en så levande, sprudlande och glad människa bara inte finns mer. Det går fortfarande inte riktigt att förstå ;(.
Jag har varit engagerad i Barncancerfonden sedan 8-9 år tillbaka. Det har varit ett sätt för mig att ge tillbaka lite av det engagemang vi fick från Barncancerfonden när Linn dog men också ett sätt att bearbeta och kunna dela med mig av mina erfarenheter till andra i liknande situation.

Barncancerfondens mål är att utrota barncancer och det tänker jag hjälpa till med att uppnå! Därför anordnar jag, tillsammans med Julia, ett Run of Hope för att samla in pengar för Linn och alla andra barn som kämpar. Forskning är det enda sättet att komma framåt och hitta nya behandlingar för att till slut kunna nå målet. Inget barn ska behöva gå igenom de fruktansvärda behandlingar och all smärta det innebär och inget mer barn ska behöva dö av barncancer!

https://www.barncancerfonden.se/event/run-of-hope/delta-i-run-of-hope/for-linn-och-alla-andra-drabbade-barn-3-3-3/

Barncancerfonden Logotyp

I’m a runnerloppet september

Igår var det dags för ännu ett I’m a runnerlopp, årets femte. Jag har sprungit alla årets lopp och ville komma iväg igår också. Lite pusslande med att få barnen redo till fotbollsträningar utan att varken jag eller Jan var hemma.

Bytte om i bilen 🙂 Hade glömt stoppa ner något att äta och var hungrig och törstig redan innan start. Men men, det gick. Orkade jogga hela Sten Sture-backen, men hade ingen kräm i benen att spurta med. Under 27 min är ok för mig just pga att kilometern med backen tar nästan 6 minuter.

Nu har jag 2.5 km av veckans mil. De tar jag tidigt lördag morgon, medan Vilmer värmer upp till match.

Ett I’m a runner-lopp kvar, 11 oktober. Haka på!

Vinn Babyfoot här hos mig

Nu är det dags för en ny tävling för alla löpare som läser min blogg ofta, då och då eller som tittar in för första gången men som vill haka på min utmaning.

Sedan nyår har jag sprungit minst (ofta rätt exakt) en mil i veckan. Ibland hela på en gång, ibland uppdelat. Har du varit med länge? Vill du hoppa på från och med nu? I så fall kan det bli du som får en Babyfoot hem. Vi måste ju ta hand om fossingarna som bär oss framåt under dessa mil. Följ gärna BabyFoot. Där hittar du erbjudanden, tips och annat inspirerande. Jag tycker alltid att det känns lyxigt att göra dessa behandlingar och det funkar alltid. Är du sugen på att köpa BabyFoot finns de på många nätsidor, bl.a. Bodystore.

Lämna en kommentar för att delta. Berätta om din senaste mil eller om den du tänkt ska bli din nästa.

Du får gärna dela det här inlägget på facebook. Du får gärna tipsa på instagram, lägg då till #minmildennavecka och ”läs mer hos @hanna_fornhem ” Du får gärna locka med dig fler till vår grupp Min mil denna vecka på facebook.

Nästa söndag, 16/9, dras en vinnare.

Tjejmilen 2017

Dagen efter Tjejmilen, lite träningsvärk faktiskt. Främst i ljumskarna, vilket jag får när jag ökar på farten lite eller springer lite längre än vanligt.

Vi kom till Stockholm tidigt. Resten av gänget skulle ju hinna lämna grejer på hotellet mm. Efter en titt i expot åkte de medan jag och Helena var kvar. Jag köpte mig en behandling av Axelssons, en grym prerun-massage som kändes i mina stela muskler och som nog bidrog till att det kändes guld sedan.

Vi gick mot Gärdet och påbörjade toafunderingar. Lika sur varje år. Måste man gå på toa 45 minuter innan start för att vara säker på att hinna. Jag startade 13.05, startgrupp 2 och då står typ 25000 i kön. Blev till att springa upp i ett buskage, ”busken i busken” hehe.

Det blev ett bra lopp. Jag trodde jag skulle få ont i knät men mitt försök att tejpa knät lyckades. Inte ont under loppet och inte efteråt.

Jag kunde jogga på bra men undrar om en del är egoistiska eller bara lite dumma i huvudet. Man springer inte längst till vänster, där springer man om. ”Håll höger” funkar inte riktigt, blir slalom. Rätt okej i min startgrupp, men värre för vänner som startade senare. Löpning är inte promenad med kaffekoppen i högsta hugg. Man går inte heller i bredd och snackar, i en startgrupp där man förväntas nå runt på timmen typ. Well well, jag gick på det hela taget göra mitt lopp och kom i mål efter 54.26 nettotid. Nöjd! Ungefär samma tid som mina två millopp i maj och juni. Tydligen funkar det bra att satsa på 3-6 km på hemmajogg och sedan hålla samma tempo i 10 km på lopp.

Himla gott med kaffe, ostkaka och bubbel efteråt! Och roligt att känna gemenskapen.

Tack Frill för startplatsen! Smakade inte er glass igår men har en förpackning i frysen!!

Sport-BH Incredible från Swegmark

Jag hade turen att vinna en valfri sport-BH från Swegmark genom deras fototävling i somras. Igår kom den hem. Jag hade velat ett tag vilken av modellerna jag skulle välja och kan nu kontatera att jag valde rätt! Jag valde Incredible. Den är skitsnygg, ser till att liksom hålla formen på brösten lite utan att platta till helt. Den sitter mjukt och skönt, med vadderingar på rätt ställen. Spänne bak, så man slipper omaket att trä en tight bh över huvudet. Den har två varianter av knäppning så att man kan anpassa efter om man har t-shirt eller brottarlinne på sig.

Nu ska min nya sport-bh få det slutgiltiga provet. Tjejmilen idag. Sitter mina lite ömma pms-bröst där de ska?! Tusen tack Swegmark!

 

Fotbollsdrömmar

Nu minsann ligger filmen uppe från kvällen då barnen fick sin fotbollsdröm uppfylld. De hade verkligen en superhärlig kväll. Lite nervösa var de (och jag!) innan och det syns nog lite i filmen också. Bilderna här i inlägget är skärmdumpar, därav lite blurrig kvalitet.

De fick följa med in i omklädningrummet och det var ju en höjdare. De fick också gå med på presskonferens efteråt, spännande. De fick varsin halsduk, en massa autografer, jättebra sittplatser mm. Det kändes speciellt och de kände sig utvalda.

Jag tycker att det är lite häftigt att tänka att det ju är nu man skapar framtidens minnen. Morfar/pappa brukar prata om när Sirius låg i Allsvenskan på 70-talet och att han gick med sina äldre brorsor. Han pratar om avgörande mål mot Landskrona osv. Nu är Sirius i Allsvenskan igen, och barnen är med. När de får barn och barnbarn kommer de berätta om ”När Sirius gick upp i Allsvenskan igen” och minsann fick vi vara där. Det var kul att vi fick den femte biljetten för att ta med pappa också. Han är intresserad av barnens fotboll och har hakat på när det varit matcher för dem.

Lite synd att de inte vann matchen, men det viktigaste är ju inte att man vinner utan att man har skoj, och vi hade skoj. Men inga fler förluster nu tack, vi vill gå på allsvenska matcher i många år.

Tack till Fotbollsdrömmar!!

Det är mycket fotboll i deras liv nu. Det har det inte alltid varit, men när intresset till slut väcktes slog det till rejält. Båda barnen ska snart iväg på sina träningar. Noria försti Vaksala och sedan Vilmer till Funbo. Fotbollsmorsan jagar nytvättade fotbollsstrumpor och fyller vattenflaskor och utfodrar kidsen med kolhydrater så de orkar jaga en boll i 90 minuter. Sedan samlas familjen igen framåt 20, kollar Idol och firar ”unnsdag”.

Tävlingar där man kan vinna startplatser till lopp 2017

Jag håller ögonen öppna för tävlingar där man kan vinna startplatser till lopp under året. Jag rensar bort gamla tävlingar och uppdaterar när jag hittar en ny tävling. Tipsa mig gärna! Kanske behåller jag en länk om jag vunnit eller sponsrats med en startplats 🙂

De tävlingar som är aktuella hamnar här.

Puff 30/8

Jans första och enda Stockholm halvmaraton sprang han typ 1997. Det har varit många lopp sedan dess men inte just det loppet, men han är sugen. Det vore skoj att överraska med en plats. @Maratonpetra har en tävling just nu, på sin instagramsida. Bilden kommer därifrån.

Puff 30/8

Det finns så många spännande lopp. Detta vill jag springa…! Jan är jättesugen, så pass att han nog också kommer att tävla. Maxim Sverige på Facebook håller i tävlingen.

Puff 20/5

Team Sportia har en tävling där man kan vinna startplatser till de olika distanserna under lidingöloppshelgen.

 

Om jag har turen att vinna eller sponsras med en startplats hamnar det en liten blänkare.

Jag ska få springa Tjejmilen, tack vare en vinst hos Frill och Tjejmilen. Det blir skoj, tredje året i rad.

Seat är en av sponsorerna till Lidingöloppet. Jag har sprungit tjejloppet på 10 km några gånger och nu ska jag få springa igen efter att ha visar löparspots seatborntorun.

Och när loppet under 2017 är avklarat får det stå här under ett tag 🙂

Jan sprang Tunnel Run. Min motivering handlade om att ge den till Jan i födelsedagspresent, så så fick det bli. Tack, Risenta!

Verum lottade du startplatser till Vårruset. Jag vann och sprang med Frida. Jättekul!

Jag och Jan sprang STHLM10 i år också, tack vare Maxims utlottning. Det var toppen, med barnen på sparkcykel i Rålis under tiden.

Jan var anmäld till Gropen Extreme. Jag vann en startplats till Vilmer hos Celsius. Han sprang 3.5kilometersbanan 🙂

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

1 2 3 417