Brev från Polisen

IMG_9698 (Large)

På båtresan på väg till Tallinn satt två medelålders män vid bordet bredvid oss. De  var väl inte så himla pratglada…..till en början. Sedan lufsade Noria förbi, smög som en katt, smånynnade- ja så där som nöjda 5-åringar med glimten i ögat gör. Så de började prata med henne och hon med dem.

Ganska snabbt fick de sagt att de var poliser från Uppsala och att Noria skulle skriva sin adress på ett papper så skulle han minsann skicka reflex och klippdockor till henne och hennes bror.

Jag trodde väl inte så mycket på det då, så lätt att lova och sedan glöms det bara bort. Men han stoppade lappen, som Noria ritat blommor och Vilmer en poliskeps på.

Idag kom det ett kuvert från Polismyndigheten i Uppsala. Kul för barnen!

Vi förösker alltid uppmuntra barnen om att vara glada och öppna mot människor vi möter. Man får förstås känna av om folk är pratsugna och uppskattar barns samtal och i annat fall får man locka bort med annat. Men ofta möts de av glada människor. Med den uppmuntran kommer förstås också ett ansvar att prata om gränser, att man aldrig för följa med någon man inte känner, att alltid komma och berätta och så lovar vi att följa med också i så fall. När vi gått till hytten och lagt oss efter middagen la jag mig och började på boken ”Den som älskar något annat” . En bok som visade sig vara riktigt bra, men återigen en bok som skrämde upp mig. Nej, ska aldrig släppa ut barnen själva, och nej- de ska inte prata med män alls. Ni vet säkert då vad boken handlar om?

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Leave a Reply