Archive of ‘Familjelivet’ category

Run of Hope i Stadsskogen

Vilket fint lopp Helena och Julia hade ordnat idag. Årets viktigaste lopp kanske! Vi anmälde oss alla fyra och deltog också alla fyra. Kul att träffa vänner där också! Härligt med människor som engagerar sig (toppen mamma som sprang i Stockholm idag, utan sällskap).

Jag sprang 5 km på 27.30 typ. Jan pinnade på stabbare än mig och Vilmer behövde några minuter till. Mycket bra jobbat av honom att på egen hand ta sig runt två varv på 31.30 ca när kompisarna la av efter ett varv. Noria nöjde sig med ett varv och gjorde sällskap med Susanne, Maja och Thea runt. Alla barn hade värmt upp med ett snabbt barnlopp om ca 500 meter.

Gott med kaffe och hembakat efter loppet, och så Vitamin well till alla så klart! Noria vann en jättesöt nalle som hon döpt till Linn. Hoppas att insamlingen fortsätter att generera pengar.

Nu har jag bara 900 meter kvar på veckans mil! Det får bli en uppvärmningsrunda innan gymmet imorgon, tror jag.

D-vitaminets dag

D3-vitamin, 3000IE (75 mcg), 100 kapslar

Igår var det d-vitaminets dag och trots att jag tycker det är viktigt att uppmärksamma så fanns inte tiden 🙂 Men det är lika aktuellt idag. Jag har fått lära mig av Madeleine på Helhetshälsa att månaderna med R är sådana som det är viktigt att se till att man får sin dos. Alltså september till april. D-vitamin är ett av de vitaminer som flest personer i vårt mörka land riskerar att få brist av och konsenkvenserna av det är inte så kul, en del är lättare (t ex trötthet och förkylning) och en del tuffare (blodpropp, depression och cancer).

D-vitamin är ett rätt enkelt sätt att se till att familjen behåller sin dos. Inte särskilt dyrt heller. Min favorit är de från Helhetshälsa, men har även testat Vitaprana och Star nurition från Bodystore. Just nu har Bodystore en tävling där man kan vinna flera burkar, kolla deras facebook och instagram.

Se gärna tabell på Livsmedelsverket som visar hur mycket fisk, ägg, svamp, ypghurt mm du behöver äta varje dag för att tillfredställa behovet.

Viktigt gästinlägg om Barncancerfonden och Run of Hope

Jag har nyligen lärt känna Helena. Vi bor relativt nära varandra och har barn på samma skola. Vi har gjort sällskap till några lopp senaste tiden och hon är också med i gruppen Min mil denna vecka. Jag tror att vi kommer att uppleva att vi har många saker gemensamt. En stor del av hennes liv är dock något jag inte har erfarenhet av. Hon har förlorat ett barn. Min och alla andra föräldrars största skräck. Jag har bett Helena göra ett gästinlägg här. Jag vill gärna att detta innebär att fler hittar till Run of Hope. Anmäl dig och familjen till Helenas lopp. Men bor du långt borta, så leta då upp ett närmare dig. Kan/vill du inte springa, swisha pengar ändå!!

Run of Hope Stadsskogen 7 Oktober. Se event på facebook. Dela gärna!

Jag heter Helena Larsson och är mamma till Linn, som bara blev 4 år, 11 månader och 20 dagar gammal.

    

Linn drabbades av en aggressiv variant av lymfom, som bara drabbar vuxna, i januari 2007. Hennes sjukdomsförlopp följde inte det vanliga så det tog läkarna på Akademiska sjukhuset ca 3 veckor att försöka förstå vad som gjorde henne så sjuk. Hon var nära att dö redan då och vi flyttades fram och tillbaka mellan intensivvårdsavdelningen och olika barnavdelningar. Det var en fruktansvärt traumatisk och kaotisk tid. Till sist hamnade vi på avdelning 95A, Avdelningen för blod- och tumörsjukdomar och Linn fick behandling för cancern. Det tog patologerna ytterligare tre veckor att få en diagnos: Hepatosplenisk t-cellslymfom. Till en början svarade hon på behandlingen men hon var i remission (då cancern är i schack) i endast 8 dagar, sen gick det utför igen. Jag kände i hela kroppen att det höll på att gå åt helvete och det är så fruktansvärt att stå bredvid sitt barn och inte kunna göra något åt det som sker. Man vill bara skrika rakt ut. Samma dag blev vi inkallade till samtal och våra farhågor bekräftades. Behandlingen fungerade inte och det fanns inget mer de kunde göra. Cancern var för aggressiv. Mattan drogs undan under fötterna. Hur skulle vi klara av att hålla skenet upp för Linn?

Nu ville vi bara hem, så de fixade ett sjukvårdsteam som skulle komma hem till oss och vårda Linn. Det här var i slutet av mars … Dagen efter beskedet kom vår läkare och sa till oss att hon suttit och grubblat hela natten tillsammans med en vuxenonkolog om de inte kunde göra något mer. Vi fick erbjudande om att ge Linn en antikroppsbehandling som skulle kunna lindra hennes besvär (hon var så svag nu att hon inte ens kunde resa sig upp ur sängen själv) men inte bota. Vi tackade ja till det och som av ett under svarade hon riktigt bra på den behandlingen. Hon blev starkare, kunde lyfta huvudet själv, och till sist kunde hon också börja försöka gå igen med en rullator. Nu öppnade sig möjligheter för en benmärgstransplantation, vilket var Linns enda hopp. På en månade hade de fixat donator och alla undersökningar inför transplantationen och vi blev inskrivna på Hematologkliniken i Uppsala.

Till en början följde allt plan men sen började det gå åt skogen! Värdena sköt i taket. Man visste inte om det var behandlingen inför transplantation, om det var cancern som var tillbaka eller om det var en reaktion av de nya stamcellerna. Vi blev flugna till Karolinska barnsjukhuset på torsdag eftermiddag den 5/6-07. Allt var kaos och Linn var så dålig. Allt gick åt fel håll. De kämpade med att få upp hennes värden och på fredagen kunde man se att levern inte fungerade som den skulle. Hon behövde dialys men för att kunna genomföra det behövde de byta hennes CVK så man beslutade att söva Linn. Jag följde henne in i operationssalen och hon ropade efter mig. Det var det sista jag hörde av henne. I sövningen klarade hennes kropp inte mer och hon fick hjärtstillestånd. Vår älskade lilla Linn, min lilla kråka, fanns inte mer.

Linn dog elva dagar före sin femte födelsedag den 8/6-07 och nu har det gått tio år sen hon dog. Det är fortfarande lika surrealistiskt att tänka sig att en så levande, sprudlande och glad människa bara inte finns mer. Det går fortfarande inte riktigt att förstå ;(.
Jag har varit engagerad i Barncancerfonden sedan 8-9 år tillbaka. Det har varit ett sätt för mig att ge tillbaka lite av det engagemang vi fick från Barncancerfonden när Linn dog men också ett sätt att bearbeta och kunna dela med mig av mina erfarenheter till andra i liknande situation.

Barncancerfondens mål är att utrota barncancer och det tänker jag hjälpa till med att uppnå! Därför anordnar jag, tillsammans med Julia, ett Run of Hope för att samla in pengar för Linn och alla andra barn som kämpar. Forskning är det enda sättet att komma framåt och hitta nya behandlingar för att till slut kunna nå målet. Inget barn ska behöva gå igenom de fruktansvärda behandlingar och all smärta det innebär och inget mer barn ska behöva dö av barncancer!

https://www.barncancerfonden.se/event/run-of-hope/delta-i-run-of-hope/for-linn-och-alla-andra-drabbade-barn-3-3-3/

Barncancerfonden Logotyp

Fotbollsdrömmar

Nu minsann ligger filmen uppe från kvällen då barnen fick sin fotbollsdröm uppfylld. De hade verkligen en superhärlig kväll. Lite nervösa var de (och jag!) innan och det syns nog lite i filmen också. Bilderna här i inlägget är skärmdumpar, därav lite blurrig kvalitet.

De fick följa med in i omklädningrummet och det var ju en höjdare. De fick också gå med på presskonferens efteråt, spännande. De fick varsin halsduk, en massa autografer, jättebra sittplatser mm. Det kändes speciellt och de kände sig utvalda.

Jag tycker att det är lite häftigt att tänka att det ju är nu man skapar framtidens minnen. Morfar/pappa brukar prata om när Sirius låg i Allsvenskan på 70-talet och att han gick med sina äldre brorsor. Han pratar om avgörande mål mot Landskrona osv. Nu är Sirius i Allsvenskan igen, och barnen är med. När de får barn och barnbarn kommer de berätta om ”När Sirius gick upp i Allsvenskan igen” och minsann fick vi vara där. Det var kul att vi fick den femte biljetten för att ta med pappa också. Han är intresserad av barnens fotboll och har hakat på när det varit matcher för dem.

Lite synd att de inte vann matchen, men det viktigaste är ju inte att man vinner utan att man har skoj, och vi hade skoj. Men inga fler förluster nu tack, vi vill gå på allsvenska matcher i många år.

Tack till Fotbollsdrömmar!!

Det är mycket fotboll i deras liv nu. Det har det inte alltid varit, men när intresset till slut väcktes slog det till rejält. Båda barnen ska snart iväg på sina träningar. Noria försti Vaksala och sedan Vilmer till Funbo. Fotbollsmorsan jagar nytvättade fotbollsstrumpor och fyller vattenflaskor och utfodrar kidsen med kolhydrater så de orkar jaga en boll i 90 minuter. Sedan samlas familjen igen framåt 20, kollar Idol och firar ”unnsdag”.

Sommarens första tur till Säbyklint

Jag älskar Säbyklint. Det har inte blivit av den här sommaren att åka dit. Det har liksom itne varit bra väder. Visst, segla är toppen när det blåser och går bra att göra när det är kallt, men för mig och barnen är det ju inte så himla kul. Jag vill bada och äta picknick och bli varm i huden.

Idag var en sådan dag. Vi fick mamma med oss också, jättekul. Hon fick lite tuff segling dit vil jag lova. Inte ens jag har seglat i sådan motvind och lutning förut. Men det är ju inte så långt, så det gick bra. Det var lagom varmt, så till och med jag kom i vattnet. Barnen lekte lite med alger och roade sig riktigt bra. Noria raggade upp en hund och hade skoj med den ett tag, Vi pratade, åt upp matsäcken och pratade och åt lite till, och sedan seglade vi hem igen, med lugn och fin medvind.

Stå på loppis

Noria är lite rolig hon, skrev "stå på loppis" på sin önskelista i 10-årspresent. Det köpte vi direkt (och lite annat också, i fall nu någon undrade vad vi var för föräldrar!). I söndags stod vi på Ulva bakluckeloppis och Noria var så nöjd med det så. Vaknade tidigt, packade in i bilen och drog iväg med Jan för att rigga upp.Jag, pappa och Vilmer kom efteråt.

Vi hade inte direkt något av värde att sälja. Vi är ju inga storköpare och det mesta vi köper är ändå på loppis men det är ju bra att saker byter ägare ibland. Så härlgit att se Noria sälja en sak till någon som verkligen ösnkar just den och så säga 5 kr. Hon sa att hon ju själv vet hur glad man blir av att hitta något som pengarna räcker till.

Ulva är ett bra bakluckeloppis. Om du inte har varit där, besök det på söndagarna. Passa också på att sitta lite på filt nere vid kvarnen och mata änderna eller något annat rogivande.

Unnsdag

Nu minsann har vi kommit på något nytt i vår familj. Eller nytt och nytt, ordet har jag så klart hört på sociala medier ett tag, men nu införs det hos oss. Vi ska börja fira unnsdag, alltså att vi unnar oss något nytt och något speciellt på onsdagarna. Vi ska turas om att planera detta. Nu under sommaren kanske vi passar på att slå ihop det med någon utflykt eller så, köpa något lokalt från något mysigt ställe.

Den första onsdagen, den igår, spenderades i Klövsjö. Vi var in till byn och handlade lokala delikatesser i tisdags, då det var marknad här också. Självklart vill man sponsra bygden lite. Vi besökte KGB, Klövsjö gårdsbryggeri, och fick oss en härlig guidning i det lilla bryggeriet. Vi var också till Klövsjö gårdsmejeri och provsmakade ostar. Det var en härlig miljö att hänga i en stund. Den feta fjällkon var ju bra härlig, med en rumpa som den såg ut att försöka gömma 🙂 Det är jättekul att barnen tycker om fina ostar också. Noria gjorde männen glada där genom att spontant uttrycka ”Det är så roligt med ost”.

Vi köpte också nybakat tunnbröd och en svartvinbärssirap, med bär från trakten. Underbart på kvällskvisten, efter middagen.

Missa inte rean på Matsmart

I förrgår hämnade jag ut en låda från Matsmart. Massor med kul från rean. Flera saker som var så himla prisvärda att jag idag sätter mig och gör en beställning till. Jag har beställt flera gånger från Matsmart och älskar det!

Den här gången blir det en del knäcke från Friggs för 5 kr/st. Vi beställer också asbillig smakis att ha med på utflykter, 6 liter för 19 kr. Och så Pauluns flingor för 5 respektive 10 kr. Där finns det lite pengar att spara 🙂

Har du provat Matsmart?

 

Furuvik


Jan är ute och seglar Gotland runt, eller ÅF offshore race som det väl heter egentligen. Jag och barnen klarar oss bra ensamma. Det är ju inte som när de var små direkt, när man fick passa hela tiden. Igår till exempel åkte vi till Furuvik med Anna, Felix och Alexander.

Det är så roligt att de har så skoj ihop. Det har de liksom alltid haft. Noria har alltid lekt bra med Felix från det att hon var liten och han var bebis. Nu hänger de rätt bra ihop alla fyra.

Vi fick en bra dag. Barnen jättenöjda! Vi har faktiskt aldrig varit på Gröna Lund med barnen, tänker att det är kul att ha något kvar. De finner liksom så mycket glädje i det som finns på Parken zoo och Furuvik att man inte måste höja ribban.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

1 2 3 268