Viktigt gästinlägg om Barncancerfonden och Run of Hope

Jag har nyligen lärt känna Helena. Vi bor relativt nära varandra och har barn på samma skola. Vi har gjort sällskap till några lopp senaste tiden och hon är också med i gruppen Min mil denna vecka. Jag tror att vi kommer att uppleva att vi har många saker gemensamt. En stor del av hennes liv är dock något jag inte har erfarenhet av. Hon har förlorat ett barn. Min och alla andra föräldrars största skräck. Jag har bett Helena göra ett gästinlägg här. Jag vill gärna att detta innebär att fler hittar till Run of Hope. Anmäl dig och familjen till Helenas lopp. Men bor du långt borta, så leta då upp ett närmare dig. Kan/vill du inte springa, swisha pengar ändå!!

Run of Hope Stadsskogen 7 Oktober. Se event på facebook. Dela gärna!

Jag heter Helena Larsson och är mamma till Linn, som bara blev 4 år, 11 månader och 20 dagar gammal.

    

Linn drabbades av en aggressiv variant av lymfom, som bara drabbar vuxna, i januari 2007. Hennes sjukdomsförlopp följde inte det vanliga så det tog läkarna på Akademiska sjukhuset ca 3 veckor att försöka förstå vad som gjorde henne så sjuk. Hon var nära att dö redan då och vi flyttades fram och tillbaka mellan intensivvårdsavdelningen och olika barnavdelningar. Det var en fruktansvärt traumatisk och kaotisk tid. Till sist hamnade vi på avdelning 95A, Avdelningen för blod- och tumörsjukdomar och Linn fick behandling för cancern. Det tog patologerna ytterligare tre veckor att få en diagnos: Hepatosplenisk t-cellslymfom. Till en början svarade hon på behandlingen men hon var i remission (då cancern är i schack) i endast 8 dagar, sen gick det utför igen. Jag kände i hela kroppen att det höll på att gå åt helvete och det är så fruktansvärt att stå bredvid sitt barn och inte kunna göra något åt det som sker. Man vill bara skrika rakt ut. Samma dag blev vi inkallade till samtal och våra farhågor bekräftades. Behandlingen fungerade inte och det fanns inget mer de kunde göra. Cancern var för aggressiv. Mattan drogs undan under fötterna. Hur skulle vi klara av att hålla skenet upp för Linn?

Nu ville vi bara hem, så de fixade ett sjukvårdsteam som skulle komma hem till oss och vårda Linn. Det här var i slutet av mars … Dagen efter beskedet kom vår läkare och sa till oss att hon suttit och grubblat hela natten tillsammans med en vuxenonkolog om de inte kunde göra något mer. Vi fick erbjudande om att ge Linn en antikroppsbehandling som skulle kunna lindra hennes besvär (hon var så svag nu att hon inte ens kunde resa sig upp ur sängen själv) men inte bota. Vi tackade ja till det och som av ett under svarade hon riktigt bra på den behandlingen. Hon blev starkare, kunde lyfta huvudet själv, och till sist kunde hon också börja försöka gå igen med en rullator. Nu öppnade sig möjligheter för en benmärgstransplantation, vilket var Linns enda hopp. På en månade hade de fixat donator och alla undersökningar inför transplantationen och vi blev inskrivna på Hematologkliniken i Uppsala.

Till en början följde allt plan men sen började det gå åt skogen! Värdena sköt i taket. Man visste inte om det var behandlingen inför transplantation, om det var cancern som var tillbaka eller om det var en reaktion av de nya stamcellerna. Vi blev flugna till Karolinska barnsjukhuset på torsdag eftermiddag den 5/6-07. Allt var kaos och Linn var så dålig. Allt gick åt fel håll. De kämpade med att få upp hennes värden och på fredagen kunde man se att levern inte fungerade som den skulle. Hon behövde dialys men för att kunna genomföra det behövde de byta hennes CVK så man beslutade att söva Linn. Jag följde henne in i operationssalen och hon ropade efter mig. Det var det sista jag hörde av henne. I sövningen klarade hennes kropp inte mer och hon fick hjärtstillestånd. Vår älskade lilla Linn, min lilla kråka, fanns inte mer.

Linn dog elva dagar före sin femte födelsedag den 8/6-07 och nu har det gått tio år sen hon dog. Det är fortfarande lika surrealistiskt att tänka sig att en så levande, sprudlande och glad människa bara inte finns mer. Det går fortfarande inte riktigt att förstå ;(.
Jag har varit engagerad i Barncancerfonden sedan 8-9 år tillbaka. Det har varit ett sätt för mig att ge tillbaka lite av det engagemang vi fick från Barncancerfonden när Linn dog men också ett sätt att bearbeta och kunna dela med mig av mina erfarenheter till andra i liknande situation.

Barncancerfondens mål är att utrota barncancer och det tänker jag hjälpa till med att uppnå! Därför anordnar jag, tillsammans med Julia, ett Run of Hope för att samla in pengar för Linn och alla andra barn som kämpar. Forskning är det enda sättet att komma framåt och hitta nya behandlingar för att till slut kunna nå målet. Inget barn ska behöva gå igenom de fruktansvärda behandlingar och all smärta det innebär och inget mer barn ska behöva dö av barncancer!

https://www.barncancerfonden.se/event/run-of-hope/delta-i-run-of-hope/for-linn-och-alla-andra-drabbade-barn-3-3-3/

Barncancerfonden Logotyp

I’m a runnerloppet september

Igår var det dags för ännu ett I’m a runnerlopp, årets femte. Jag har sprungit alla årets lopp och ville komma iväg igår också. Lite pusslande med att få barnen redo till fotbollsträningar utan att varken jag eller Jan var hemma.

Bytte om i bilen 🙂 Hade glömt stoppa ner något att äta och var hungrig och törstig redan innan start. Men men, det gick. Orkade jogga hela Sten Sture-backen, men hade ingen kräm i benen att spurta med. Under 27 min är ok för mig just pga att kilometern med backen tar nästan 6 minuter.

Nu har jag 2.5 km av veckans mil. De tar jag tidigt lördag morgon, medan Vilmer värmer upp till match.

Ett I’m a runner-lopp kvar, 11 oktober. Haka på!

Vinn Babyfoot här hos mig

Nu är det dags för en ny tävling för alla löpare som läser min blogg ofta, då och då eller som tittar in för första gången men som vill haka på min utmaning.

Sedan nyår har jag sprungit minst (ofta rätt exakt) en mil i veckan. Ibland hela på en gång, ibland uppdelat. Har du varit med länge? Vill du hoppa på från och med nu? I så fall kan det bli du som får en Babyfoot hem. Vi måste ju ta hand om fossingarna som bär oss framåt under dessa mil. Följ gärna BabyFoot. Där hittar du erbjudanden, tips och annat inspirerande. Jag tycker alltid att det känns lyxigt att göra dessa behandlingar och det funkar alltid. Är du sugen på att köpa BabyFoot finns de på många nätsidor, bl.a. Bodystore.

Lämna en kommentar för att delta. Berätta om din senaste mil eller om den du tänkt ska bli din nästa.

Du får gärna dela det här inlägget på facebook. Du får gärna tipsa på instagram, lägg då till #minmildennavecka och ”läs mer hos @hanna_fornhem ” Du får gärna locka med dig fler till vår grupp Min mil denna vecka på facebook.

Nästa söndag, 16/9, dras en vinnare.

Tjejmilen 2017

Dagen efter Tjejmilen, lite träningsvärk faktiskt. Främst i ljumskarna, vilket jag får när jag ökar på farten lite eller springer lite längre än vanligt.

Vi kom till Stockholm tidigt. Resten av gänget skulle ju hinna lämna grejer på hotellet mm. Efter en titt i expot åkte de medan jag och Helena var kvar. Jag köpte mig en behandling av Axelssons, en grym prerun-massage som kändes i mina stela muskler och som nog bidrog till att det kändes guld sedan.

Vi gick mot Gärdet och påbörjade toafunderingar. Lika sur varje år. Måste man gå på toa 45 minuter innan start för att vara säker på att hinna. Jag startade 13.05, startgrupp 2 och då står typ 25000 i kön. Blev till att springa upp i ett buskage, ”busken i busken” hehe.

Det blev ett bra lopp. Jag trodde jag skulle få ont i knät men mitt försök att tejpa knät lyckades. Inte ont under loppet och inte efteråt.

Jag kunde jogga på bra men undrar om en del är egoistiska eller bara lite dumma i huvudet. Man springer inte längst till vänster, där springer man om. ”Håll höger” funkar inte riktigt, blir slalom. Rätt okej i min startgrupp, men värre för vänner som startade senare. Löpning är inte promenad med kaffekoppen i högsta hugg. Man går inte heller i bredd och snackar, i en startgrupp där man förväntas nå runt på timmen typ. Well well, jag gick på det hela taget göra mitt lopp och kom i mål efter 54.26 nettotid. Nöjd! Ungefär samma tid som mina två millopp i maj och juni. Tydligen funkar det bra att satsa på 3-6 km på hemmajogg och sedan hålla samma tempo i 10 km på lopp.

Himla gott med kaffe, ostkaka och bubbel efteråt! Och roligt att känna gemenskapen.

Tack Frill för startplatsen! Smakade inte er glass igår men har en förpackning i frysen!!

Sport-BH Incredible från Swegmark

Jag hade turen att vinna en valfri sport-BH från Swegmark genom deras fototävling i somras. Igår kom den hem. Jag hade velat ett tag vilken av modellerna jag skulle välja och kan nu kontatera att jag valde rätt! Jag valde Incredible. Den är skitsnygg, ser till att liksom hålla formen på brösten lite utan att platta till helt. Den sitter mjukt och skönt, med vadderingar på rätt ställen. Spänne bak, så man slipper omaket att trä en tight bh över huvudet. Den har två varianter av knäppning så att man kan anpassa efter om man har t-shirt eller brottarlinne på sig.

Nu ska min nya sport-bh få det slutgiltiga provet. Tjejmilen idag. Sitter mina lite ömma pms-bröst där de ska?! Tusen tack Swegmark!

 

Fotbollsdrömmar

Nu minsann ligger filmen uppe från kvällen då barnen fick sin fotbollsdröm uppfylld. De hade verkligen en superhärlig kväll. Lite nervösa var de (och jag!) innan och det syns nog lite i filmen också. Bilderna här i inlägget är skärmdumpar, därav lite blurrig kvalitet.

De fick följa med in i omklädningrummet och det var ju en höjdare. De fick också gå med på presskonferens efteråt, spännande. De fick varsin halsduk, en massa autografer, jättebra sittplatser mm. Det kändes speciellt och de kände sig utvalda.

Jag tycker att det är lite häftigt att tänka att det ju är nu man skapar framtidens minnen. Morfar/pappa brukar prata om när Sirius låg i Allsvenskan på 70-talet och att han gick med sina äldre brorsor. Han pratar om avgörande mål mot Landskrona osv. Nu är Sirius i Allsvenskan igen, och barnen är med. När de får barn och barnbarn kommer de berätta om ”När Sirius gick upp i Allsvenskan igen” och minsann fick vi vara där. Det var kul att vi fick den femte biljetten för att ta med pappa också. Han är intresserad av barnens fotboll och har hakat på när det varit matcher för dem.

Lite synd att de inte vann matchen, men det viktigaste är ju inte att man vinner utan att man har skoj, och vi hade skoj. Men inga fler förluster nu tack, vi vill gå på allsvenska matcher i många år.

Tack till Fotbollsdrömmar!!

Det är mycket fotboll i deras liv nu. Det har det inte alltid varit, men när intresset till slut väcktes slog det till rejält. Båda barnen ska snart iväg på sina träningar. Noria försti Vaksala och sedan Vilmer till Funbo. Fotbollsmorsan jagar nytvättade fotbollsstrumpor och fyller vattenflaskor och utfodrar kidsen med kolhydrater så de orkar jaga en boll i 90 minuter. Sedan samlas familjen igen framåt 20, kollar Idol och firar ”unnsdag”.

Tillbaka på gymmet

Jag har inte varit till gymmet så mycket under sommaren. Det har inte riktigt blivit av. Jag har istället satsat på min mil och på diverse styrkeövningar hemma på altanen.

Me nu så, nu är sommaren (nästan) över med vardagsrutiner. Dessutom är träningspolaren Frida är tillbaka i stan 🙂 Vi sågs där idag, 30 min crosstrainer, några maskiner och så en lång kaffe-och snackstund.

På lördag är det dags för Tjejmilen, så ingen löpning under veckan tänkte jag, utan lite rehab för knät mm

Tävling hos Paulúns, vill vinna skor

Inlägget innehåler reklam genom annonslänkar för Matsmart.

Vi köper en del ur Paulúns sortiment. Framförallt när jag hittade riktigt billiga flingor på Matsmart förut. Då bunkrade vi upp med superflingor, både med och utan bär. Inte gör det något att datumet är på väg att gå ut, inget fel på dem för fem öre och man sparade lätt mer än fem öre 🙂

Nu senast fanns de inte kvar, men istället fanns det knäckebröd med rödbeta, och de köpte jag.

Jag tänker utnyttja det köpet till att tävla med då Paulúns har en kampanj just nu. 500 par löparskor från New Balance tävlas ut. Jag vill så gärna ha ett par! …man får tävla flera gånger….500 par, det räcker åt både dig och mig 🙂

Fotboll, fotboll, fotboll

Mycket fotboll denna helg. Varsin match har barnen haft och åskådare på Sirius-Norrköping. Det senare var planerat sedan länge, ett äventyr vi inte ska säga så mycket om än. Men barnen har fått många nya erfarenheter och minnen.

Det blir mycket fotboll framöver också. Det är ju så det blir när båda är aktiva. Jag tycker om att planera vår tid utifrån deras matcher på helgerna. Skiner solen är det väl kanske lite roligare. Jag stod i spöregn under Norias match igår medan Jan fick finväder i Funbo.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

1 2 3 4 5 6 419