På många sätt var jag rätt ängslig som barn. Jag var lite rädd för att prova nya saker. Jag minns att jag inte gillade tävlingar eller att sova borta. Jag blev rädda att det skulle bli fel om jag skulle handla eller åka buss själv. Vissa saker hänger kvar än. Jag kan tokkolla biljetter och ändå tro att de är kvar hemma eller felbokade.

Jag vill verkligen inte att barnen ska bli likadana. Men jag vet ju också hur lätt det är att man för över saker till barnen. Den där känslan av att inte riktigt veta hur man ska göra om det blir fel. Jag är nog lite hönsig ibland, och det i sin tur kan göra att jag liksom vill förbereda för allt. Så nu måste vi träna på ansvar. Och på hur man gör om det blir fel. Socialt sätt är de väldigt orädda. De ger sig in i tävlingar och prova på-saker, och har gått på dagläger mm utan oss. De pratar gärna med nya människor, barn som vuxna.

Idag har barnen för första gången fått cykla upp själva till affären för att handla. Handla har de ju fått träna på förr, typ få en tjuga och gå till glasskiosken på badstranden, eller själva beställa lunch. Men då har vi varit med. Idag cyklade de iväg med inköpslista och peng för att handla kaffebönor till förmiddagskaffet.

Nu sitter vi här och fikar! Nöjda ungar, nöjd mamma, gott kaffe. De har valt sort själva!