Lilla Adam är döpt nu. Lilla fina Adam! Det var ett jättemysigt dop i kyrkan, med samma präst som döpt Noria och Alma också, som är så full av värme på nåt vis. Adam lyssnade så noga så på kloka ord om livet och ljuset.

Jag lyckades hålla mig från att gråta när  Tryggare kan ingen vara sjöngs. Jag tycker mycket om den, och den väcker alltid känslor hos mig.

Efter dopet åkte vi i regnet hem till Carro och Henke för att fika. Carro hade som vanligt piffat så himla fint med fika och små skyltar till tårtan. Hon är en sann talang på småpiff, verkligen! Men jag nöjde mig faktiskt med kaffe. Jag känner mig glad åt att inte känna det som en uppoffring. Det var verkligen inte ens svårt, även om det såg gott ut 🙂 Inget man behöver göra en grej av liksom. Man måste inte basunera ut där bland fikasugna människor att jag minsann just nu försöker låta bli sötsaker så gott det går….kan hojta ut det här istället.

Vi gav Adam en plåtbil att åka runt på om ett tag, en bok med rim och ramsor och en guldlegobit som vi fixade redan på Legoland. Vi köpte den och beställde gravering där på plats. På det hemmagjorda kortet skrev vi några rader ur Prins Noel, en sång som är så fin 🙂