Imorgon är det Luciafirande på Norias förskola. Det har inte samlats några pengar till present, och jag är inte sugen på att dra igång det heller. Får nog av insamlingar på jobbet. Jag vet dessutom att jag får prestationsångest om jag ska köpa något som passar allihop, från allihop. Mina helger blir förstörda av grubblande. Men fixa något från oss är inga problem. Vi har dock de senaste åren till jul och sommar valt sådant till alla gemensamt. De är liksom så många- antingen blir det bara en struntsak var, eller så blir det svindyrt. Och ännu värre, välja ut någon. Ett år köpte då de gick på en avdelning utan så mycket samarbete köpte vi fina julkulor från familjen till de fyra som arbetade där. Jag var helt 100 på att en av vikarierna hade slutat redan och att vi missat henne. Men hon var där, Vilmer sa ”Var är NNs kula”. Jag kände mig så dum att jag åkte och köpte en enkom, och meddelade att jag inte gör skillnad på folk och folk- vikarier som varit där har väl slitit lika mycket och kan ha gjort fina avtryck i barnens minne, kan ha gjort skillnad!

I år blir det hemmagjorda saffransskorpor. Det blir också en ängellåda som Noria och jag har pysslat med idag med pepparkaksänglar med hjärtat på rätta stället, precis som pedagogerna där har. Mina favoriter ”snöbollar” nu när inte tryfflarna går att ge bort och en påse med pepparkakste. Så får det bli!