Noria och jag åkte ner på stan idag. Jag hade ett par korta ärenden att göra, och kunde nog ha gjort det snabbt själv. Men kände att Noria nog behövde vara själv med mig också. Hon är verkligen i någon utvecklingsfas nu. inte direkt trotsig, men lite ”fjantig”, spelar teater och klänger. Det är rätt nytt, och verkar hänga ihop med talutveckling och intensiva drömmar. Hon förställer rösten och dansar, far omkring om en larv i knät, spinner runt benen som en hungrig katt. Så det blir nog lite påfrestande för Vilmer ibland också. Så idag delade vi på barnen lite, så Noria fick haka på mig. Och då är hon en helt annan tjej. stor flicka, som pratar och berättar och filosoferar. Hemma är det ofta Vilmer som liksom för hennes talan.

Vi gick på stadsbibblan. Det är ju supermysigt där, vilken vrå mitt i stan. Numer är vi inte så ofta där, eftersom vi går på bokbussen istället. Glömt bort den barnhörnan lite, men ska nog åka dit snart igen.