Barnen har badat i lilla baljan. Min underbara balja, ett arv från min kära farmor. Jag kommer aldrig kunna göra mig av med just den baljan. Senaste gångerna vi fyllt upp poolen har den itne direkt använts, inte varit tillräckligt varmt. Imorgon ska vi nog ut med båten, så jag såg inte syftet med att fylla upp hela poolen idag heller. Och barnen gick igång på att bada med dinosaurierna i baljan. De sällskapade där bra länge, satt och småpratade och myste i eftermiddagssolen. Insåg idag att vi glömde att smörja oss. Men det har gått bra, ingen bränd. Vi har faktiskt klarat oss hittills. det betyder dock att jag inte är särskilt brun heller, men strunt samma. Jag är tokrädd för hudcancer, vilket enligt en undersökning tydligen är rätt ovanligt för oss svenskar.

Själv satt jag några meter bort, men mitt kaffe och min bok. Dyngkåt och hur helig som helst. Eller bok och bok, just den här lyssnar jag på. Skönt att göra det ibland. Jag har alltid en riktig bok och en inläst bok samtidigt. När jag bakar eller lagar mat och inte har barnen med i köket brukar jag lyssna samtidigt som jag fixar.

Jag såg föreställningen i våras och greps mycket av hennes berättelse. Boken påminner ju så klart om föreställningen och den väcker många tankar hos mig. Jag tycker att det är jobbigt att läsa/lyssna på historier om skilsmässor, det river lite. Och om komplex, ungdomsår och sådant som får mig att tänka att man överlevde sin egen tonårstid, men att barnen har dem framför sig. Måtte de må gott!