Undrar hur många gånger jag har badat i Borgis egentligen? Jag har cyklat, gått, åkt bil och rott till Borgis genom åren. Idag var vi där, första gången i år, och fick med oss pappa. Barnen tycker det är lite underligt att morfar inte vill bada, men jag är bara glad att han vill komma med. Så länge som han sitter på stranden med oss nu kan jag inte minnas att han satt där med oss när vi var barn.

Vi badade på dagtid när vi var hos mamma och med pappa på kvällarna när vi var där. Ibland kunde vi vara där hela dagen med mamma, och så gå till pappa och be om ett kvällsdopp på kvällen.

Vi hade med bullar idag, jippi! Så snart det blir en mulen dag ska jag baka ett gäng till för inget slår hembakade bullar på stranden. Sedan hade jag med kycklingsallad, som jag var uppe tidigt och fixade i morse.

Våra hjärtan smälte verkligen när vi kom dit. Pappa satt i stolen nere vid vassen och sa att det var 5-6 små andungar där. Och jösses så söta och orädda de var. Barnen stod och tittade länge och förundrades över hur nära barnens ben de vågade simma. Och mamman, vilken koll hon hade på sina ungar. En simmade lite snett och mööp mööp sa morsan och vips var ungen med i gänget igen. Till slut tog hon med ungarna upp på stranden, gick upp bland filtar, la sig lugnt till rätta och lät barn gosa med hennes dunungar. Men så långt vill inte jag att våra barn går. Det är ett vilt djur, som man ska titta på på lite avstånd tycker jag! Vilmer undrade om djur ger sina barn namn, men vi stod och skojade om att de heter määp allihop, määp 1, määp 2 osv. Eller så heter de du och du och du och du tills man kommer upp i rätt antal.