Jag stannade till på Kraftkällan på vägen hem idag. Jag brände 400 kalorier i diverse apparater. Men samtidigt undrar jag hur många kalorier jag fick i mig av alla de små minidaimen jag bara råkade klämma i mig. Daim är det bästa jag vet, så de bör inte ligga på bordet. Men i min värld, skolvärlden, suger man åt sig alla de små gottebitar som man kommer åt. Jag tror det var kaffeapparatskillarna som gett oss dem.

Jag körde också insida och utsida lår innan jag åkte hem. Utsidan är fortfarande lite öm efter corepasset i söndags. Och insidan vågar jag inte köra så hårt. Det känns lite som om jag ska gå av. Jag känner mig stark i musklerna men inte i fogar och skelett. Det låter som när man delar en kyckling ungefär 🙂 Tips på det tack! Vågar man ta i?

Jag känner att jag kan träna med gott samvete nu. Det är inte tufft att vara själv med barnen- de är lugna och harmoniska, så jag kan inte ha det som ursäkt till dåligt samvete. Jag hinner träffa barnen ändå, eftersom de är uppe lite längre nu när de är äldre, så jag behöver inte ha dåligt samvete för det heller. Jag struntar i om huset inte är i topp eftersom det är otroligt oviktigt. Jag behöver inte heller träna så himla länge, en liten stund några gånger i veckan kanske räcker för en tant som mig. Så jag ska försöka att verkligen åka några gånger i veckan också, när inte saker hopar sig ändå- med jobb och annat som är roligare än träning. Jag går fortfarande och eventsugen, jag vill mingla med folk 🙂