Eller tre sockerbagare är vad vi är idag. Barnen har bett om att få baka i två dagar men jag har kommit hem så sent, så vi har itne hunnit. På onsdagar hämtar så glädjen var stor när jag berättade för Vilmer på förskolan att vi kunde baka idag. Degen gjordes före middagen, sedan fick det jäsa under middagen och bakades ut efter. Det är otroligt vad självgående de är när vi bakar. Noria donar med sitt, smakar lite och gojsar runt med degen. Vilmer däremot fixar bullar nästan helt på egen hand. Han kavlar, breder ut smör och häller på kanel. Sockret vill han ha hjälp med, han vet ju vad jag tycker om för mycket socker. Nu väntar vi på att de ska jäsa klart så vi kan pensla och hälla på pärlsocker.  Mer om bullar sedan då, när vi vet om dessa bullar med dinkelmjöl och becel istället för smör smakar gott!