Idag, för exakt 5 år sedan, låg jag på soffan på Vallbygatan och funderade hur jag skulle göra. Jag hade börjat få värkar. Inte så onda och inte så långa. Min första föräldralediga dag. Massor med böcker på hög! Jan hade jag skickat iväg till jobbet i Stockholm, för helt övertygad om att det skulle nog inte bli bebis ändå. Förvärkar ska man väl ha först.

Så jag åkte på min inbokade massage hos nyexade kollegan och sa att jag hade värkar. Massage satt fint i det läget. Sedan tog jag bilen till Matilda i Örsundsbro. Där satt jag, låg jag, klockade jag, tills hon sa att jag kanske borde ta mig hem, körde ju bil själv.

Jag stannade till vid maxi på väg hem. Lång kö bara för att köpa dextrosol. Det är jag glad för dock, de om att behövas. Sedan åkte jag förbi mammas jobb också, det låg ju liksom på vägen. Satt så jag såg klockan. ”Nu tittar du mycket på klockan” sa min kloka mor och skickade hem mig.

Tvättade i tvättstugan, sedan kom Jan hem och sa åt mig att sluta. Fram med dammsugaren då och skällde på honom när han försökte hindra mig. Inte vila, inte sitta, då känner man ju att det gör ont. Och JAG ska städa SJÄLV!

Sedan kom min kollgega över med babyskyddet. Hon trodde nämligen inte att vi skulle kunna ses på vår inbokade lunch dagen efter. Jodå, sa jag, detta är nog förvärkar, men kom ändå om du vill! Jan monterade in den i bilen, tack och lov.

Sedan tog det stopp, aj oj……men mer om det imorgon, det var liksom efter midnatt det verkligen hände grejer. Minns det som om det var i går, i tydliga bilder. Spännnade och skitläskigt samtidigt. Skulle jag klara av att föda barn?

Fotot är taget från den kvällen. Det syns att det gör ont va?