Jag har följt Gropen extreme ett tag på instagram och tyckt att det sett galet kul ut. Men det där med hinder skrämmer mig lite, jag är liksom rädd att det är en fullkomlig omöjlighet att klara vissa hinder och att man då är rökt. Dessutom har jag ju redan många lopp inbokade så jag passade. Men vi bestämde ändå oss för att åka dit. Händer det något kul i stan tycker jag att man kan försöka delta på något vis. Barnen var inte svårövertalade.

Det blev väldigt lyckat. Vilken kanonbra bana de gjort åt barnen upp till 10 år. Den var inte på något vis lätt om man inte vill förstås. Tuffa backar över åsen, brant nerför, sträckor att springa snabbt och roliga, riktiga, hinder. Och en ninja att ta sig förbi. Proffsigt!

Dessutom fick man springa fler varv. Efter första varvet hade Noria hög puls, och var trött men hon tog ett till precis som Vilmer. Sedan fortsatte de så, två varv i taget och lite vila däremellan. Det blev 8 varv för Noria och 10 för Vilmer, som ville komma upp i 5 kilometer totalt 🙂 Så impad över viljan!

Några kända ansikten där, några från Ninja warriors tyckte vi, någon från Atleterna och Kalle från Svett och etikett. Sedan träffade jag min idrottslärare på gymnasiet. Vilmer fick hälsa på honom också, inte varje dag man får hälsa på en svensk mästare i judo 🙂

Jan blev också lite sugen på att springa nästa år. Vi får väl se om barnen lyckas vinna en startplats till sin pappa!