Åh, vad svårt jag kan tycka att det är med att veta hur ”hönsig” jag ska vara med mina barn. De vidgar sina vyer nu, vill cykla ”rundan” tex. Då cyklar de bara på vår lilla väg och på cykelbanan bakom och korsar inga vägar. Det går bra varje gång men varje gång tror jag att de ska plockas av någon bakom husen när jag inte ser. Hönsig, ja jag vet!

Idag kom Vilmers kompis hit, på egen hand, dök bara upp. Lika hönsig då förstås. Han sa att han sagt till sin storasyster att han var här. Men smsade mamman som jag visste inte var hemma men fick inget svar. Så jag cyklade hem till syrran och mycket riktigt, han hade bara åkt hit. Hon såg förvånad ut! Men ändå, skicka hem honom när ni ska äta. Jag sa att jag skulle skicka honom kl 18. Kvart i 7 kom pappan på cykel och frågade om pojken var här igen. Han såg inte minsta bekymrad ut….man är verkligen olika hönsig!

Chansen att det händer något är väl inte så stor, men att läsa om hängningsförsök i lekparker underlättar inte min oro. Vad är det för jäkla galningar som finns där ute?

Hur hönsig är du?

…och för den som undrar, jag vet att det är en tupp på bilden, inte en höna. Men det var den enda ”höna” som fotades i Fjällnora idag 🙂