apr
2015
Inte alltid man lyckas
Morgonens runda var ingen succé direkt. Först ska nämnas att jag gymmade igår eftermiddag så var lite stel redan från start. Sedan drog jag på mig både kompressionsstrumpor och knäskydd och drog ut. Inte smidigaste i stan med andra ord. Jag tänkte ta mig en tur upp till Viltvattnet och runt till Skölsta. Men inne bland träden fick runkeeper inte riktig koll på mig och gav mig snygga kilometertider verkligen. Redan då blev jag lite irriterad, för jag vill inte ha under 2 minuter på en kilometer och nästan lika bra på nästa också, då vet jag ju inte hur långt jag sprungit. Det kan vara oväsentligt ibland, huvudsaken är ju att man tränar, men just nu känns det rätt viktigt att veta….
det var riktigt mycket rötter, sten och lera överallt men det funkade. Jag såg rådjur flera gånger och njöt av lugnet ett tag. Sedan skulle jag över en liten kladdig bit till, precis som alla andra kladdiga bitar, men i denna sjönk jag ner nåt brutalt och blev skraj. Först lite sur över att nya skorna blev leriga och sedan kände jag att jag nog slog i handen mer än vad jag trodde. Jag tog helt enkelt mot med långfingret i i en tall.
Jag försökte jogga hem, men det dunkade och inte kunde jag knyta handen heller. Så jag började gå och skickade hem ett sms om att Jan borde stå redo med kaffe och uppmuntrande ord!
Men men, även om runkeeper säger 1 mil på 56 minuter, så säger jag 7.5 km i svår terräng med skadad hand. Det får räcka för idag!
Satte mig med kaffe och nutri-crunch med fingret under en coldpack, men det gör ont ändå 🙁