Vilmer hade lite svårt att komma till ro ikväll. Skyller på konstiga drömmar. Men hade ju inte ens somnat. Sedan kom det fram att han låg och tänkte på de i Japan. Var ska de bo nu? Kan man bygga upp alla hus? Hur mår de? Svåra frågor att svara på. Men känns i alla fall skönt att kunna svara att en jordbävning inte kan ske här och varför. Han nöjde sig nog med att få prata av sig lite. Nu ligger han still och lyssnar på Mamma Mu, sover kanske till och med.

Det märks hur mycket mer de snappar upp och hur mycket mer han tänker om saker han hör. Noria ruskar ju av sig saker på ett annat sätt, eftersom hon är yngre. Det är lätt att tänka att han också är liten, men så liten är han inte längre. Och han tänker mycket, vår gosse. Tur att han har ganska lätt att sätta ord på sin oro. Då är det bara att krama, svara och trösta.