Först tjatade jag om att jag inte kan springa. Sedan vann jag biljett till VårRuset och såg till att börja träna. Så nu kan jag springa 5 km i alla fall. Inte fort, men ändå. I alla fall i princip alltid under 30 minuter och snabbare om jag vill 🙂 Nu tjatar jag vidare om att det är min gräns. Jag kan inte springa 1 mil. Det är för långt, då krävs verkligen andra krafter än de jag har. Man behöver vara yngre, lättare, hållt på längre, ha starkare rygg, bättre jävlar-anamma osv osv

Bäst vore kanske att se till att man hamnar på startlistan till ett 1-milslopp så att jag ser till att träna och överbevisa mig själv! Utmaningar är det jag triggas av har jag märkt.

Midnattsloppet och Lidingöloppet finns ju! Jag ska tävla hos Helen Magnussson som bloggar här, och som lottar ut startplats….