Jag bestämde mig för en löprunda idag, fast jag sagt att jag skulle ta en vilodag. Men tar man det bara lugnt är det ju ingen fara, kroppen är gjord för att röra på sig varje dag. Jag joggade upp till Viltvattnet och gick sedan i skogen ensam bland mygg och blåbär. Jag hittade kantareller och lyssnade på sommarpratare. Först lyssnade jag på Fredrik Wikingsons medan jag joggade och resten i skogen, och blev så rörd att jag grät, och saknade. Jag hade ingen aning om vad programmen skulle handla om och blev förvånad.

Sedan lyssnade jag på början av Dregens och slogs av att vi har liknande erfarenheter av tsunamin. De hade också precis kommit till Thailand när vågen kom. De stannade också kvar efter tsunamin och de klarade sig också bra i en situation där många drabbades hårt.

Låten väcker känslor hos mig, betyder en del och kan få mig både att känna mig stark och väldigt liten av en massa anledningar som jag inte går in på här. Den spelades i Wikingsons program precis när jag kom till första nedförsbacken med stora fältet framför mig. Som om världen öppnade sig och där kom jag och sprang. Jag var tvungen att höja armarna mot skyn och rysa lite.

Imorgon blir det nog en vilodag 🙂 Vi ska till Ulva på bakluckeloppis och allmänt mys på förmiddagen!