Onsdagar är min hämtningsdag. Tack och lov för min förtroendetid. Jag kan således hämta i skaplig tid, vara med barnen, äta i bra tid, och så jobba lite till senare när barnen lagt sig.

Jag och Noria har gjort bars med superfruit (mer om det senare) och så har jag försökt bota huvudvärken med spikmattan. Jag blir galen på att ha ont varje dag. Det gör ont i munnen av att jag bitit mig i kinderna av att ha blivit svullen pga av förkylning. Sedan spänner musklerna runt hela huvudet. Sjuk blir jag aldrig, men skruttig kan jag bli. Medan jag låg med huvudet på spikmattan lyssnade jag vidare på min bok, börjar närma mig slutet. Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen. Usch, fy, satan vad otäckt det är att lyssna på en krypande deckare med misär och barn som far illa.

I samma veva kom Jan hem med de 7 förpackningar med plastpåsar som Vilmer ska sälja för klasskassan. Inte tusan kommer jag att skicka ut honom på dörrknackning, nyss fyllda 7 år. Nä, det här är inte vår grej riktigt. Vet inte hur vi ska tackla det riktigt än. Jag har svårt att be folk om välgörenhet. 60 kr är lite mycket för att bara göra en granne en tjänst. Vi har ju så klart köpt av grannbarn genom åren, men inte kan vi gå och knacka och säga ”pay back-time”.

Vi testar sociala medier istället. Visst behöver någon 250 prima påsar. Tjocka, för djupfrysning.