Nu är det tydligen luskamningshelg. Vi kollar Noria regelbundet, men tänker göra det lite extra noga ikväll efter hennes fotbollmatch. Det verkar som om löss blir ett större och större problem. Jag minns när jag bodde i London, i en rätt utsatt förort. På ”play group” hörde jag diskussionerna om löss och att  det var i princip vardagsmat och något som kom tillbaka hela tiden. Blir det mer och mer så i Sverige nu också? Det måste i viss mån bero på att inte alla gör ordentligt samtidigt. Att man inte följt instruktionerna till punkt och pricka. Att man inte kammar hela håret varje dag. Att man inte gör om behandlingen efter ett antal dagar. Eller att man inte har dagliga samtal med sina barn om hur de mår. Noria har haft löss två gånger. Båda gångerna har hon sagt att det kliat och då har vi kollat direkt och hittat ett par små löss. Hur är det möjligt att ett barn har hela skallen full med löss, som kryllar och syns från långt håll. Hur kan inte föräldrarna ha märkt det!? Förklara för mig…..

I somras när vi hittade ett par löss tog vi den naturliga vägen, eftersom vi ändå inte skulle umgås med klasskompisar dagen efter. Det funkade skitbra det med, men man måste vara på hugget med kammen, mer mekanisk lusbehandling så att säga. Kolla detta inlägg.