Jag är så glad att jag sprang igår trots att jag inte hade sällskap just kring start och under loppet. Jan och barnen ställde nällt upp och åkte med mig dit. Sedan kom Janne och sällade sig till dem och stod ochhejade på upploppet.

Det duggregnade lite vid start och innan. Jag är lite bekväm av mig, vill inte springa i regn, men det gick bra. Det var ju varmt. Trångt var det också, men inga fall eller snedsteg. Jag bestämde mig för att hålla ett tempo där jag inte behövde flåsa elelr få blodsmak och det kunde jag hålla hela vägen. När det blev möjligt att öka ltie gjorde jag det. Och gick i mål på 57.04, pigg och glad. Det gjorde inte ont någonstans (utom i ryggen då, men ändå mindre än om jag inte springer).

Två veckor till Tjejmilen som är nästa inplanerade lopp. Lite fundersam om jag verkligen behöver några långpass inför Stockholm halvmara i mitten av nästa månad, eller om det räcker att springa mina millopp. Vad tror du?