Målbild- ord med dubbel betydelse. Jag och Vilmer pratade om vad målbild är, och han tog det bokstavligt och hjälpte mig rita en målbild. Jag beställde helt enkelt en, för en tjuga. Jag fick skriva ner de viktiga orden som min inre målbild innehåller och valde vacker miljö, vår, stark, frisk, glad, joggande, 21.1 km och 2.15. Det får gälla för halvmaran. Tänk om jag faktiskt kommer kunna jogga hela vägen, är det ens möjligt? Tänk om jag skulle hålla mig under 2.15. Är det möjligt när man aldrig sprungit så långt, inte tränat ett år ens, är i min ålder, hatar intervaller och har lite ont i knät? Nåväl, i min målbild är allt möjligt! Pojken min kapar dessutom av min tid lite!

Jag springer för att jag vet hur bra det är. För hjärtat, skelettet, lungorna, lyckan. Jag springer ifrån mina sorger! Det är stressdämpande, ger endorfinkickar, får mig att sova bra, gör att jag kan unna mig goda middagar. Dessutom blir jag faktiskt stolt över mig själv varje gång. Jag är liksom inte typen som springer. Jag kan inte sådant! Och så gör jag det!

Lofsan har en tävling på bloggen. Det såg du säkert om du följer mitt ”vinna startplatser”-inlägg. Där kan man vinna en TomTom-klocka också, och det skulle jag verkligen vilja ha en. Det finns massor som kan utvecklas med min löpning. Jag kan inte om min maxpuls, tröskelvärden eller vad det nu heter- jag bara joggar typ lika fort hela tiden. Jag önskar att jag en dag kan utrrycka mig som Lofsan: Själva distansen för en halvmara är inga problem för mig, 21 kilometer kan jag springa en vanlig söndagskväll.