maj
2013
Några sekunders rädsla
Slänger upp en gammal bild och hoppas att du vill ge vår bild en röst.
Ljudet när Vilmer cyklar in på uppfarten är ljuvlig. Man blir ju glad av att ha fått hem barnen efter en dag på jobb och skola. Jag ringer fritids utanför Norias förskola och då cyklar han hem och är hemma lagom till vi kommer. Men idag han jag bli rejält rädd. Jag ringde upp, pratade med fritids en god stund om teatern nästa vecka, och om den mantel jag funderar på att sy till min Dracula. Sedan skulle A leta upp Vilmer och skicka hem honom. men ringer upp en stund senare och frågar om han inte blivit hämtad! Han var struken på listan och han hittade inte Vilmer. Men samtidigt fundersam eftersom Vilmer ju alltid, när jag eller Jan hämtar, vill gå in till A och säga hej då, ordentligt!
Lätt hjärtklappning. Ringde Jan och frågade om de gjort upp med en kompis eller så imorse och bara glömt säga till 8eftersom jag också var extra tidigt idag). Så var det ju inte, och sedan hörde jag hur det pep i luren. Det var fritids, som meddelade att han var där. Han var ute och kollade på fotboll. Någon måste ha strukit fel.
jag har fullt förtroende för fritids, ett jättebra ställe med riktigt bra pedagoger, så jag är verklgien trygg med att han Vilmer där. På de få minutarna hann jag dock bli rädd.
Sedan kom han cyklande och kunde inte förstå varför jag var så hispig och kramig, att jag ville pussa honom på pannan trots att han hade sand och damm upp över öronen!

Jessica
31 maj, 2013 at 20:33 (12 år ago)Huga… 🙁 jag förstår verkligen att du hann bli rejält rädd!
Kram