Jag tycker att det är rätt tramsigt att skriva önskelista eller hålla på och önska sig saker som vuxen. Antingen köper man väl det man vill ha själv, eller så får man saker som en överraskning från de som vill ge en en gåva. Jag menar då mest när man faktiskt pekar ut exakt en sak; tex den tröjan i den färgen, eller den klockan i den modellen. Om någon ska lyckas få ur mig en önskan så är det just väldigt öppna saker som gäller.

Jag fyller 40 år om en månad. Jag har önskat mig saker av min familj. Jag har tex önskat mig något att ställa i nya hyllan i vardagsrummet, och det ska vara en loppispryl man kan ha en växt i och så vill jag ha växten också. Typ så önskar jag mig!

Och så önskar jag mig en liten utflykt som jag själv slipper planera. Och så önskar jag mig bra reflexer till löpning, utan att för den saken skull peka ut exakt vilken 🙂

Och sedan, till det viktigaste. Jag önskar att de som vill uppvakta mig den dagen (och det i sig är en annan fråga, för jag tänker inte ha något 40-årsparty mitt i allas julstress, bara för de närmast sörjande!) Men de som vill får gärna köpa ett armband på Aldrig ensam istället för en blomma eller en vinare. Då går pengarna till något viktigt och dessutom bär jag gärna armbandet för att öppna upp till samtal om psykisk ohälsa. Det är många saker jag brinner för och som har mycket utrymme, t ex barncancerfonden och unicef, men just inom psykisk ohälsa behövs fortfarande fler insatser för att få bort skammen och för att öka kunskaperna. Man kan t ex lida av psykisk ohälsa i perioder eller bara få inslag av det vid speciella tillfällen, alla är liksom inte kraftigt lidande 24/7, men man kan behöva stöd när det väl slår till.

Julen kan vara en komplicerad tid för en del. Det finns många förväntningar på vad man ska orka och vilja och rutiner bryts. Mycket kan komma upp på ytan när släkt ska träffas. Det kan vara svårare att känna att man kan ”gömma sig” eller att se till sina egna behov. Den härliga julstämningen kan blandas med starka känslor av olika slag, t ex oro, panikångest mm. Och det kanske inte är riktigt acceptabelt att bara säga att man inte orkar riktigt.

Jag menar inte att det är så jag ser på julen. Jag har länge haft en blandad syn på julen, men vill inte gå in på det närmare nu. Jag kan bara konstatera att det blir bättre för varje år.

Jag pärlade om det armband jag själv beställde förra året. Det behövde en ny touch tyckte jag och kör det i rött och vitt, rena julgullet, med hjärtan och allt.

Lys/lyssna gärna på Charlie Erikssons bok, Aldrig ensam, också. Den började jag lyssna på förra helgen, i samband med att min kollega förlorade sin syster efter ett tragiskt dödsfall.