Kommer jag i närheten av en förlossningsavdelning eller BB blir jag helt till mig. När jag var liten ville jag jobba som ”den som drar bebisen i den där plastsängen”. Nu inser jag väl att det arbetet inte finns, men lockas fortfarande av allt vad graviditeter och förlossningar har att göra. Än så länge har jag bara varit med på mina egna förlossningar 🙂 Om jag inte svimmade av blod skulle jag kanske satsa på att bli doula 🙂

Häromdagen hade jag turen att få åka upp till BB för att hälsa på Jessica som ligger inlagd i väntan på töserna. Jag fick höra på hjärtljudet och så pratade vi förlossningar! Och åt en semla, som jag monterade ihop på plats. Det var ju semmeldagen 🙂 Nästa gång vi ses har de kommit, flickorna alltså, inte kilon efter semlan 🙂

Jag blev påmind idag om vad jag ofta lyssnade på som gravid med Vilmer. Min kollega frågade efter ”den där låten som ofta går i ditt klassrum”, och kosntaterade att det är Canon i D, som jag ofta spelar i olika versioner på t ex mattelektioner och vid tyst läsning. Så vacker!