Vilmer frågade igår om jag ville ta bussen ner på stan och jaga pokemons. Det ville jag gärna! Bra egentid med honom, min fina, kloka kille. Vi gick och gick, pratade om saker vi såg, lyssnade lite på Weeping Willows som spelade på Parksnäckan och kollade in cruisingen med raggarbilarna. 

Det var fint väder och varmt och i mig kände jag värme, lugn och lycka.  

Vi käkade på Taco bar och tog sedan bussen till årsta, handlade och gick hem. 

Jag gillar  pokemon go, det är ettnyttigt  sätt att umgås. Vi hämtar inte bara hem poäng, vi pratar också. Vilmer har lärt sig massor om sin stad och blivit duktig på kartor. Han går och cyklar mer än vanligt dessutom.