Kanske var det årets sista sväng till Säbyklint idag. Och fin blev den! Barnen simmade, gungade och letade fina stenar. Jag simmade, stretchade i sanden och läste fredagens loppisfynd från Återbruket. Vid kassan låg ett gäng enkronaspocket och jag greppade den i farten.

Bra bok, med många intressanta fakta. Jag skummade igenom det som mest berörde mig.

Sötsuget har lagt sig helt nu efter 5-6 dagar utan sötsaker och med lite kolhydrater. Kanske är jag redo att stå emot sådant som eventuellt står på personalrumsbordet på måndag. Jag tänker ta med mig egna grejer jag. Jag har ett gäng bars i skåpet, främst carb control från Nutri-nick, som duger jättebra till mellis eller fika.

En helt oväntad sak inträffade när vi kom tillbaka till Skaris med båten. På vår båtplats, exakt på vår båtplats, mellan våra båda tampar stod ett brudpar. Brudklänningen hängde lite över kanten och vi insåg att vi inte kunde köra fram. Jag skulle behöva kliva rakt på klänningen! De var mitt i någon ceremoni med sång och såpbubblor så vi gled in vid en tom plats vid bryggan bredvid och höll emot båten en stund. Medan jag satt och höll emot båten insåg jag att det var ett par bekanta ansikten i sällskapet. Brudgummen var en grabb jag varit barnvakt åt när jag var i 20-årsåldern. När de var klara och började gå mot Skaris körde vi fram båten och jag vinkade till brudgummens mamma och fick en kram av henne och av brudgummen. Annorlunda angöring verkligen!