Det var värst vad vabträsket var segt den här gången. Det är inte över än. Det märks på Noria att orken inte är vad den brukar, har somnat ifrån favoritprogrammet två kvällar i rad. När hon vaknat på morgonen har hon kommit in till oss och somnat om. Hon vill gärna ligga och vila och verkligen extra tulig.

Vilmer vaknade ganska pigg i morse, men har tagit det riktigt lugnt och nu efter lunch är febern närmare 39 igen. Så vabbande fortsätter.

Jag drömde om att ringa jobbet och säga att jag inte kommer i natt. De var dock mer dramatiska än vab, jag blev fast på terminalen när båten till Stockholm gick, med barnen på båten. Det drömmer gick ut på var dock att jag inte hann till jobbet. Vaknade stressad, lyssnade på min talbok en stund och somnade sedan om, för att fortsätta drömmen. Nästa båt hem missades också eftersom jag blev viktigaste vittnet i en väpnad uppgörelse i den baltiska undre världen. Även denna dröm gick ut på att jag ringde och sa att jag inte kommer till jobbet. Det är lite stressande att vara borta. Klart dagarna går bra utan mig, jag är inte obytbar, men det blir ändå en paus i det jag själv tänkt göra och hinna. Men så är det, inte mycket att göra något åt. Jag kan inte komma undan jämt bara för att jag tycker mitt jobb är viktigt. jan har lång dag imorgon och får jobba den, så får han ta tisdagen sedan, då jag har lång dag på jobbet.

Nej, när det här är över måste vi göra något kul med hela familjen, inte bara en eller två i taget.