Visserligen sprang jag 5 kilometer igår kväll. Men hade ändå ork kvar då jag ju sprang lite lugnare än jag brukar eftersom jag sprang med Vilmer. Så vd frukost idag, runt 9, kom jag på att det fanns chans till ett lopp till denna helg. Årets sista I’m a runner-loppet, 5 kilometer med start i Stadsträdgården. Det var ju dessutom fint väder, så inga anledningar att tveka.

Noria och jag hoppade på moppen och hann ner i sista stund för att anmäla oss. Noria ledde mig runt Följa John så att jag kunde värma upp med henne istället för med Linda som håller i loppet. Noria lekte sedan i parken medan jag sprang.

Det gick bra, men jag klarade inte hela Sten Sture-backen. Jag låg på 176 i puls där en stund, det känns. Men kom åndå i mål under 27 minuter och är nöjd med hur jag orkade ta i ibland, trots löpning igår och att det låg på förmiddagen då jag oftast är lite stel i kroppen.

Jag gillar verkligen att I’m a runner samarbetar med Aldrig Ensam. Min egen erfarenhet av psylisk ohälsa kommer jag att skriva om i ett separat inlägg snart….