Det har varit tyst här på bloggen några dagar. Jag har helt enkelt varit lite under isen. I söndags stod jag på benen några sekunder i taget innan svimningskänslan var ett faktum.

Igår låg eller satt jag hela dagen, och fick således vara hemma från jobbet vilket sällan händer mig. Jag var osäker in i det sista om jag skulle palla idag. Klassen ska på utflykt och det känns verkligen tråkigt om de skulle missa det. Men så blev Noria dålig framåt kvällen så då kändes det vettigt att jag tog vabben både för min och skolans skull då det måste ha varit någon magåkomma ändå fast jag nästan trodde det var virus på balansnerven eftersom yrseln var kraftigare än illamåendet, utan att gå in på mer detaljer.

Jag är rätt mör idag, och hade nog inte varit kanon på jobbet. Nu längtar jag tillbaka till livet! Jag är ingen soffpotatis alls, kan inte minnas när jag var från jobbet två dagar i rad….