Åh, vad jag grämer mig. Jag grämer mig så mycket att jag måste skriva ner det! Jag bestämde mig i sista stund för att inte ta bilen till skolan, utan nappa chansen till frisk luft och snabb cykeltur (alltid bränner man något, tänkte jag!). Jag brukar hämta Noria ute, så hämtningar går fort. Idag var båda barnen inne. Så jag passade på att titta på dagens arbete hos Noria. Vilmer hade glömt överdragsbyxorna vid klassrummet, så det blev en sväng dit också, men längre än så var jag inte borta.

Men det var cykeln!

Någon har alltså stått och väntat, greppat den direkt och dragit…..säkert inte så långt, men orkade inte skena upp till fyllehaket i Årsta centrum för att utesluta det.

Jag svär inte ofta, men det gjorde jag nu, med eftertryck. Och så fick jag en kram av barnen och sedan var det bara att börja jogga hem.

Nu ska jag straffa mig själv genom att tvinga mig att mentalt spara ihop till en cykel. Här har jag lite svårt att köpa begagnat- så rädd att köpa någons stulna cykel. Eller har du en cykel att sälja, förslagsvis din egen!?

Men jag gillade ju min cykel, som var orange och lätt att hitta på parkeringen……Bilden här ovan är från sommaren 2006, vår första cykeltur i Slavsta.

Jag hittade en cykeltävling på Naturdiet, så nu hoppas jag på tur 🙂