När jag pluggade till lärare läste jag en termin med Pia. Sedan blev hon kvar ett tag till (om jag vill minnas rätt) innan hon flyttade tillbaka söderut igen. Men vi har hållit kontakten sedan dess. Det är något jag verkligen uppskattar och tycker är guld värt. Vi träffades som 20-åringar typ och har inte umgåtts intensivt på många år, och ändå känns det alltid helt naturligt att ses.

Vi kom till Pia med familj på fredagskvällen. Då bjöds vi på middag och så satte barnen igång att leka, eller ”hänga” med varandra. De har inte setts på nästan 2 år, så med det i åtanke tycker jag att det gick jättebra. De lyckades liksom hitta gemensamma beröringspunkter, så att säga.

Barnen kände sig nog väldigt trygga där, eftersom de inte knusslade en sekund när vi åkte in till Göteborg på lördagsmorgonen. Pia och Mattias tog barnen till lekland, till godisaffär och till parken, och barnen höjde knappt på ögonbrynen när vi kom tillbaka igen.

Jag hoppas vi får till träff i sommar igen. Kanske Västerås för att gå på Kokpunkten. Kanske Eskilstuna för att gå på Parken Zoo. Kanske kan vi knö (som man väl säger på göteborska, ena!) ihop oss här. Vi får se, men det ligger högt på priolistan!

Något får mig att tänka att de är vänner för livet! Tusen tack!