Jag har en mycket stolt kille här hemma, som lärt sig cykla idag. Motoriken har han nog haft ett tag, men han är ju en försiktig kille som itne riktigt vågar ramla. Idag gick det dock kanon och han bröt inte ihop när cykeln for in i häcken, rakt ut på gräsmattan osv. ”hit skulle jag ju inte” var hans svar och så upp igen. Någon praktvurpa har vi dock inte vågat oss på. Vi cyklade upp till Carro och fick ut dem på balkongen för att se. Blev också uppbjudna på vätskepaus. Jag har fått min beskärda dos löpning tror jag. Inte enligt planen men på ett mycket trevligare sätt, med min älskade stora pojke. ”cyklar jag själv” vrålade han och blev så glad att han ville spontankramas. Han såg också tussilago längs med vägen och tvärbromsade för att plocka.  

Vi har haft en liten röd cykel att träna på och en lite större cykel som tramsportcykel till förskolan. man kan ju inte hålla på att ta av stödhjul var och varannan dag. Det har gjort att han har tränat lite mjukt, då och då, helt på eget intresse. När han sedan tröttnat har han hoppat upp på sin stödhjulshoj igen. Den får han nog ha till förskolan ett tag till. kan ju bli lite knöligt för Jan att hjälpa honom samtidigt som han har Noria i cykelkärran.

Noria ville också cykla sedan, men på trehjulingen. Då fick Vilmer vara grindpojke och stå och heja på henne, så som hon har fått göra ett tag.