Jag drog på det länge, tänkte att det inte är min grej. Jag kan ju inte djupandas och blir yr och klen när kroppen utsätts för påfrestningar.

Men på sportlovet blev det dags. Mamma erbjöd liksom bästa chansen, med jogg i vackra Vinterviken, stege vid Örnberget, skjuts hem till henne, varm bastu och lunch. Sedan dess är jag fast!

Badat i Alnäs många gånger, flera gånger hos Anna i Vårdsätra, i Marielund efter promenad med Tina, i Länna när jag varit hos pappa, hos Jans syster och på väg hem från Nyköping. Ibland bara 1 minut, ibland 3, numera med lite kort simning också.

Kroppen mjuknar, andningen blir lugn, vilopulsen sjunker. Saknar isen lite, men det kommer fler vintrar!