Häromveckan frågade jag barnen om de ville gå på gymnastik. Vilmer ville, inte Noria. Vilmer anmälde vi till Knatteskutt, eftersom jag gjorde bedömningen att i hans gymnastikgrupp 7-9 år var säkert många vana små gymnaster redan. Knatteskutt innebär att de får prova olika sporter under 10 gånger. Tiderna låg bra också, söndag eftermiddag.

Noria var inte sugen på gymnastik. Nej, när hon var 6 år, sa hon. Alltid lite knivigt det där, med att låta barn bestämma. Hur ska hon veta om hon vill gå på gymnastik eller inte, hon har ju inte varit där. Att låta barn bestämma kan ju också innebära att de tar det säkra kortet hela tiden och inte vågar prova nytt. Jag kände efter och insåg att om hon gillar familjegympan på Friskis lär hon gilla gymnastiken också.

Vilket hon gjorde! Hon skrattade, skuttade, försökte och blev varm. Och ville göra mer, inte behöva vänta en vecka. Hoppas det håller i sig! Kul att hon också fick sällskap. Kanske var det just eftersom jag berättade att två andra goa töser skulle gå som fick henne att ändra uppfattning redan innan. Och de båda tösernas mamma var trevligt sällskap för mig också!

Det känns som en lagom aktivitet för en 5-åring. En dag i veckan, 45 minuter, på perfekt avstånd från hemmet.

Nu ska vi bara se hur länge det dröjer innan hon ber om en gympadräkt med larvig spetskant på 🙂 Noria krånglar aldrig om kläder. Just därför tänkte jag nästan att hon ska få något nytt att gympa i, om hon ber om det.