Nu är även Tjejmilen 2019 bakom mig. Numera är jag så pass van att springa 10 km att det inte riktigt kräver någon större förberedelse. Det är ju en förbaskat härlig känsla att veta att man fixar milen.

Oftast äter jag inte frukost, eftersom jag kör 16/8 (eller i alla fall 15/9), men den här gången startade jag dagen med nybakade scones. Sedan blev det lite smått och gott från expot och goodiebagen och så iväg strax efter 13. Det som alltid är värst med Tjejmilen är toaköerna. Jag blir fasen galen på att de inte kan skaffa ett par toaletter i startfållan. Jag som startade i startgrupp 2 får ju liksom köa ihop med alla som ska starta efteråt. Galet långa köer! Och jag behöver verkligen gå på toa precis innan. Varför då inte ha en sista minuten-toa för de som just då ska starta, lika för alla då ju. Nåväl, det är väl bara att fortsätta öva knipmusklerna och acceptera att man återigen fick springa upp i en mycket gles buske och kissa…. ihop med många andra.

Det var riktigt varmt i lördags, riktigt skönt innan och efter men kanske lite väl varmt under loppet. Men det gick bra, fick dock lov att dricka vatten vilket jag inte brukar göra på 10 km.

Det blev min snabbaste Tjejmilen någonsin, strax under 52 minuter. Jag låg på en bekväm nivå hela tiden, inte motiverad riktigt att trycka på mer, hade ingen kraft till spurt heller. Men gick i mål lugn och mycket nöjd. Sedan gick vi och tittade lite och väntade in de andra som startade senare än oss. Skumpa och chips smakar gott efteråt!