Jag blir alltid förundrad över hur många språkfel som sätts upp på skyltar. Jag har inga problem egentligen med språkfel, stavfel, syftningsfel m.m. på folks bloggar, i sms och mail. Många har svårt med svenska. På nätet skrivs saker ofta i hast och man kanske inte orkar bry sig riktigt. Jag skriver och publicerar en del utan att läsa igenom jag också. Jag skriver t.ex. alltid inte som itne. De med läs- och skrivsvårigheter har min fulla förståelse. Men vad jag inte förstår är hur det kan tryckas och sättas upp på skyltar utan att någon reagerar längs vägen. Inte skulle mitt itne finnas med på en skylt. Var är korrekturläsningen? Och hur det kan få sitta kvar? Är det ingen som ser felen? Varför är det ingen som GÖR NÅGOT? Lite slappt tycker jag, att inte läsa igenom och analysera innan man stolt kastar upp det utanför dörrarna så alla kan se.

Drygt inlägg av en besserwisser? Alla har vi något som vi retar upp oss på. Detta är min grej. Denna prisskylt fotade jag alldeles nyss utanför Citygross. Två fel i samma text. Först ”våran” som är talspråk, och sedan en snygg särskrivning. För mer felstavat, se här på tjuvtittat.se.

Fr.o.m. nu är jag beredd på anmärkningar på alla mina egna språkfel 🙂