Vi hittade sedan ett bad. Precis lagom stort och med varmt vatten. Det märktes direkt att Noria blivit lite vanare med vatten och vågar mer. Hon lekte i kanten och gick sedan ut till midjan. Sedan tillbaka. Inte längre ut, sa vi. Men vad då, sådant glöms så fort. Vi är alltid noga med att ha uppsikt över barnen. Minst en tittar. Och vi tittade på Noria! Sedan gick en man förbi oss och när han gått förbi ser vi bara ryggen. Upp från filten och rusa de två metrarna för att fånga upp en rejält blöt och skraj tjej. Hon hade fallit framåt och kom inte upp. Hon hade kanske kommit upp om inte jag varit där på två röda….eller så hade hon hamnat under bryggan.

Man förstår verkligen hur lätt det är att ett barn ska drunkna. Det är så svårt för ett barn att komma upp om man kommer med huvudet ner. Jag skrek inte och höll mig lugn och tack och lov så blev hon det inte rädd heller sedan. ”Bara vuxna ska simma under vattnet” sa hon! I badet lekte en kille som ropade ”jag drunknar” stup i kvarten, snacka om Peter och vargen, ingen lär ju reagera till slut.

Efter att hon torkat ville hon bada igen, men var lite försiktigare. Vi hade sällskap av ett par andmammor och deras ungar. Så modiga, kom upp till filten och la sig under vagnen. Vilmer lyckades tom klappa en unge.