Idag är det en glad pojke här hemma. Han har belönats för hårt arbete med cykeln under vintern. Han har gått upp 2-3 gånger. Ingen gång har han blivit skjutsad till skolan. Alla andra dagar har han cyklat, och hållit modet uppe. På så vis slutade det med att vi inte köpte den där extrabilen vi pratade om, och det känns tokbra.

Han har frågat då och då om det är dags för belöning, men inte tjatat. Men mer frågat om det kommer att komma mer snö eller inte. Nu har vi konstaterat att de värsta snödagarna nog är över.

Han har inte haft så stora förväntningar på vad det skulle vara för belöning för slit, sveda och värk! För några veckor sedan sprang Jan på blixtenspelet till x-boxen till ett bra pris och slog till. Vilmer blev överlycklig!

Noria accepterade det direkt. Hon vet att hon fått åka bil till förskolan varje dag nästan och att hon fått sitta bakpå cykeln hela vintern. Hon frågade bara om hon fick vara med och prova spelet vilket hon redan nu gör.

Jag tycker det är viktigt att det inte alltid är lika för barnen. Man får saker när man behöver dem, förtjänat dem eller att det passar sig fint. Bara för att den ena får en ny tröja betyder det inte att jag springer och letar något till den andra just vid det tillfället. Det funkar oftast fint här hemma. Noria har varit med på loppis och där har hon fått något, men inte Vilmer för han var inte med och letade fynd. Hur resonerar du?