Jag har så länge velat bli blodgivare, men inte riktigt vågat. Jag är inte spruträdd och inte sjukhusrädd, men spänner mig och är yrslig liksom. Jag vill inte kliva in, ge blod och så svimma på golvet, behöva omhändertagande och vimsa runt bland andra blodgivare.

Men idag, då minsann tog jag mod till mig. Jag skulle upp till pappa och blodcentralen var öppen. Massa frågor och inskrivning och så dags att lämna prover för att se om jag får bli blodgivare. Inga bra kärl hittades. Två stycken var de som letade och jo där finns ett. In med nålen men blodkärlet sprack. Hon kollade vidare och konstaterade att nej, du har för dåliga kärl för blodgivning. Jaha!

Men jag vågade dit! Jag ville….nu slipper jag.