Som liten var man ju nästan varje solig dag på badet. Ofta var vi där först också, morgonpigga som vi var. Idag åkte vi dit också, för första gången i år. Vi fick tag på pappa innan vi åkte som stod vid badvägen och väntade på oss när vi kom. Nästan först var vi, före kl 10 var vi på plats.

Noria, Jan och Vimer gick ut på bryggan nästan direkt. Pappa och jag satt och tittade på när vi fick se Jan kasta sig på brygga och hämta upp Noria som ramlat i. Hon upptäckte helt enkelt inte att bryggan smalnade av! På samma ställe har jag själv fastnat med foten som liten. Mellan två bryggdelar satt jag fast och vrålade tills de kom och skruvade isär bryggan). Noria skrek och tyckte det smakade illa i munnen, och Jan skrapade knät lite, men annars var det ingen fara. Hon vågade sig ut på bryggan igen, men ville gärna hålla i handen.

Det är en fantastisk miljö där. Jag upplever det mycket vackrare nu än när jag var yngre. Lennakatten tuffade fram på andra sidan sjön, roddbåtar kommer och går, klippor möter vågor…..och så ett gäng skrikande barn!

Det blev ingen heldag, men det räckte fint.  Jag hann simma lite, så tungt när vattnet krusar sig rejält, käka pastasallad och kokosbullar och dricka flertalet koppar kaffe.

Vi ska iväg och fika hos mamma vid 15, så vid 13 packade vi ihop och åkte hem. Barnen sitter nu och spelar en liten stund, medan vi packar upp och packar om 🙂