Man blir mörkrädd när man går in på en leksaksaffär. Nyligen öppnade Toys R Us här i närheten och där var det liksom lite tydligare än på tex barnens hus. Pojkar hit, flickor dit, typ.

Vi har alltid försökt låta barnen leka med det de vill själva och sett till att det ska finnas lite av varje. Jag har tom läst i trådar på familjeliv där mammor undrar om de kan köpa en leksaksspis till sin son. Vad då? Fattar inte, ska inte pojkar kunna laga mat, ska de inte få leka kök? Tack och lov resonerar inte alla så. Vilmer fick en fin spis av vänner tillf amiljen när han fyllde 1 år och den älskade han direkt. Dockvagn köpte vi med oss från Vaksala torg också tidigt. I den körde han sin gosekanin då och då. 

Jag själv var en typisk ”pojkflicka” som liten. Jag älskade bilar, bilbanor, klossar m.m. Kan fortfarande så väl minnas när pappa och jag byggde ett stort flygplan i garaget och målade det så fint.

Fördelen med att ha en flicka och en pojke är ju att de har lite av varje. Barnen delar glatt med sig av sina saker till varandra numera och leker tillsammans. Jag tycker absolut inte att det är fel med flickor som leker med dockor och pojkar som leker med bilar, men jag tycker att det är fel att det förutsätts vara så, eller att de förnekas prova andra saker. Skulle aldrig säga ”nej, Vilmer, så gör inte en tuff kille” Eller ”så gör inte killar”, osv.

Här slipper vi ta ställning till det. Vi behöver inte köpa saker de kanske inte tänker leka med. De får tillgång till båda världarna utan att vi behöver göra så mycket. När vi köper något brukar vi försöka köpa grejer de kan ha kul med båda två. och så neutralt som möjligt. Presenter från andra tycker jag självkalrt får sväva ut. Det gör jag själv när vi köper till andra, köper något man tror barnet verkligen vill ha. Vi tar med båda barnen på en det ena en det andra, utan att göra skillnad på könen. Och så hoppas jag att vi kan fortsätta. Sedan kan en dockvagn bli en racerbil och en lyftkran kan bli en dockvagn, om man inget säger!

Sedan blir de ju som de blir ändå. Vilmer älskar bilar, lego, brio, Blixten m.m. och Noria älskar sina dockor, vagnar, borstar och Hello Kitty (fast hon älskar blixten också). men han är en mjukiskille som inte är så överförtjust i hårda lekar och hon är en ganska tuff tjej som gärna hoppar från höjder och brottas, så de är närmare varandra än vad det ser ut att vara om man kollar in i deras rum.  Och visst, han har snaggat hår och hon har tofsar i sitt långa blonda men men. Vart vill jag komma med detta inlägg? Ingenstans. Bara att konstatera att det är viktigt att inte förutsätta hur det ska vara, att ge barnen fler möjligheter, men att sedan inse att de kanske ändå är olika.