Med största sannolikhet, om villkoren blir bra och det fungerar, kommer jag att arbeta 80% nästa termin. Kanske går ner i tid en bit in i terminen och börjar på heltid framåt våren. Eller så blir det 80% hela året. Det känns skönt! Vi har kommit så långt att vi vet att våra föräldradagar kommer att räcka till deltid flera år till. Jag har arbetar 85% eller liknande i flera år och det är jag så glad för. Visst, alla har rätt att arbeta deltid, men på en del arbetsplatser blir man kanske obekväm då, får negativa effekter av det. Dock inte sagt att jag tycker att man ska finna sig i det. Föräldrar bör stå upp för sin rätt att vara med sina barn.

Undrar ibland hur vår tillvaro skulle sett ut om Jan varit kvar i Stockholm. Kom att tänka på det när jag läste en artikel om att skilsmässor är vanligare bland långpendlare. Vilmers första 8 månader i livet var Jan kvar på firman i Stockholm. Han åkte som tidigast 17.40 hem, med krånglande tåg ibland. Det var långa dagar. Tack och lov var Vilmer vaken lite längre på kvällarna när han var liten, så han hann träffa sin pappa en stund. Men sedan undrar man ju hur många procent han skulle behövt gå ner i tid för att kunna hämta barnen i rimlig tid när det väl blev dags för förskola!? Eller skulle jag hämta varje dag och vad skulle det göra med mitt jobb, att gå tidigt varje dag.

Det hade garanterat gått åt massor av föräldradagar bara de första åren då, medan vi nu istället kan dra ut på det länge länge och dra ner tid för att hämta och lämna i skapliga tider.

Vad det innebär att vara hemma en dag i veckan vet jag inte riktigt. Vad ska vi göra? Vilmer har ju verksamhet 8.20-13.30 på 6-års, men kan då hämtas direkt efter och få en lugn eftermiddag hemma. Det kan säkert behövas efter en dag med 26 andra jämnåriga. Jag och Noria kan gå hemma och skrota. Hon kan behöva egentid hon också. Göra saker med mig på egen hand, vara den stora. Dessutom hoppas jag kunna få träffa Carros bebis också……promenera tillsammans och hämta Vilmer kanske, stanna till vid 4H-gården och sådant.