Vi tog oss iväg till Årstaskolan idag, när solen värmde som mest. Det behövdes för det var kallt idag. -24.3 grader när jag klev upp och under – 20 nu också på kvällen.

Noria är mycket mer sugen på utelek i år än hon varit tidigare. Hon klagar itne på att det är kallt, åker mer i backarna och sopar av sig och går vidare om hon faller. Vilmer är på gång han också. Han är lite försikigare. Han visar sitt otroliga tålamog med annat: lego, läsning, måleri osv men är inte direkt toksugen på att lära sig åka skridskor, och verkar inte ha något behov att vara ”tuff” och våga hoppa överallt, kasta sig in i saker, knuffa, vinna, brottas osv.

Idag var han positiv. Han ville prova och han tyckte det gick bra. Vi berömde inte hans prestation så klart, utan att han faktiskt vågade och ville. Vi åkte med honom en liten stund, så länge det var skoj bara- inte längre. När han skulle lära sig cykla var han försiktig, ville inte börja så tidigt, men när han väl började prova gick det galant och snabbt och var ju inte sen med det heller, cyklade ju när han var 4.5 år.

Jag inser att det är lätt att man uppmuntrar och förstärker sitt barns starkaste sidor. Det andra kräver ju lite mer. Vi måste ju helt enkelt se till att uppmuntra det mer motoriskt krävande och ”äventyrliga” också, det som kan göra lite ”ont” eller göra en trött.