Har småtittat lite på ”Kvällen är din” även denna lördag. Missade början eftersom vi kom hem rätt sent från Elin och Calle och lät barnen kolla på barn-tv med lite chips en stund.

Meb jag hann i alla fall se Bonnie Tyler. Åh, vad jag har lyssnat på hennes stora hits genom åren. Det är nog tack vare pappa. Jag minns LP-skivan han spelade för mig, med Ités a heartache på.

Rörande program på något lite lätt amerikanskt sentimentalt vis. Men jag tror det är bra för oss svenskar. Jag tror det är viktigt att höja goda människor till skyarna, låt folk få hedra dem. Sprid det positiva!