När jag började måla hörde jag Vilmer be Jan om hjälp att ta ner min morsdagsmugg. Han har varit riktigt taggad idag, att läsa och skriva och ville tydligen fortsätta med ett kärleksbrev till mor sin. Han stod bra länge och ljudade i köket och kom sedan med ett papper till mig. Jag har en överraskning till dig mamma, sa han och sträckte lite generat fram brevet. Älskade lilla unge, jag höll på att börja gråta.

Hans finmorotik är tydligt bättre på kort tid. Han behöver inte kämpa lite hårt för att få till bokstäverna och de är mycket mindre i storlek.