Noria hade somnat och Vilmer låg och lyssnade på Pettson i sin säng, men sov inte än. Då upptäckte vi en igelkott i trädgården. Det händer inte ofta att det kommer vilda djur hit. Sist var nog på påsk då självaste påskharen kom skuttande strax efter att barnen hittat påskägg i lekstugan. Jag sprang in till Vilme roch frågade om han ville titta. Så mysigt. Vi satt i kvällssolen en stund, viskade om igelkotten och dess bravader bland våra blåbär, kramades och njöt. Sedan smög igelkotten iväg och Vilmer ville in och sova. En stund att minnas. Carpe diem!