När jag var liten åkte vi slalom. Minst en vecka per år och kanske någon extradag i Kungsberget eller Romme. Sedan jag flyttade hemifrån har jag åkt en gång, till Trysil med kompisar över nyår.

Skidresor var ett tag lite för dyrt för min studentekonomi. Sedan, när löner började komma in, hade jag kommit ifrån det. Jan åker inte slalom- hans grej är ju segling. Men han är en aktiv människa ändå, som ju gärna åker långfärdsskridskor osv. Barnen har inte varit några vintermänniskor och kanske är det mitt fel, som inte heller tycker att 8 timmar utomhus på vintern är så lockande. Jag börjar frya hur jag än beter mig. I torsdags stod jag på studenternas i ett par timmar. Jag hade då Jobis varmaste kängor, ullstrumpa närmast foten och raggsocka på det och ändå var tårna kalla redan på bussen! Men nu börjar det släppa för barnen i alla fall, de vill gärna åka pulka, tycker det är vackert ute när det är snö och sol, vill prova skridskor osv.

Det blir ingen fjällresa på sportlovet, men vi ska nog se till att röra oss utomhus ändå. Jag är själv med barnen måndag och tisdag och har nog en pulkaträff inbokad med Vilmers klasskompis och syskon på tisdag. Måndag kanske det blir en sväng till Sunnerstabacken. Senare i veckan blir det promenader bland de gamla vackra husen i Tallinn, bus på stranden i Pärnu och en massa simning!

Apropå kyla. Läste nyss en artikel om en man som hittades i en bil efter 2 månader. Både kylan och den trånga miljön får mig att få lätt andnöd. Hur överlever man en sådan sak!?