Dagen efter! Mycket bra känsla i kroppen. Jag har två små skador. Det ena är en vattenblåsa på ena tån. Det andra är ett skavsår på bröstkorgen. Det andra är egentligen bara lustigt, att jag inte tänkte på det. Det var dock en mycket bra idé att ha min lilla flip belt bottle där i sport-bhn eftersom jag hade så mycket annat i flip beltet. Men den skavde.

Jag började lördagen med en mycket lätt frukost. Sedan åkte jag till min gamla kollega Josefin som gått massörutbildning alldeles nyss. Hon fick äran att mjuka upp mina ben lite. Sedan åkte jag till Erikshjälpen och tog en kaffe och fullkornsmacka med Matilda. Därefter avfärd till Stockholm med Therese och Uffe. Vi hann med en kort tur på expot och sedan till väskinlämning och startfålla. Och så iväg!

Det var lite trångt till en början och första kilometern gick på 6.12. Då blir jag alltid lite sur, det är svårt att springa in tid när man inte är så himla snabb av sig. Nästa tog också tid, genom tunnel mm och landade på 5.40. Sedan blev det ordning på torpet: 5.10, 5.20, 5.07, 4.59,och så mellan 5.05- 5.30 hela väggen utom vid två tillfällen då jag fyllde på vattenflaskan. Det gick förvånansvärt bra. Kan inte säga att andra halvan ens var särskilt mycket jobbigare än första. Hade säkert kunnat springa fortare också, för jag var inte direkt slut när jag kom i mål. Men jag ville inte riktigt, ville inte ligga på gränsen alls. Det här blev toppen. 5min och 30 sek snabbare än förra året, således personbästa även på halvmaran i år.

Jag var väl förberedd den här gången. Hade tänkt igenom det mesta, om vad jag skulle ha med att äta och dricka t ex och lyckades bra med det. Jag hade en påse med skurna cornichons och de började jag äta redan vid 10 km, dumt att vänta på dippen (alltså energidippen, inte dipsås). Typ 3-4 först och sedan 3-4 lite senare. Jag hade också en påse polly med mig. Jag vann dem innan och bar dem i handen ca 4-5 km innan jag lät ett par smälta i munnen då och då. Sedan slängde jag resten. Lilla vattenflaskan fyllde jag upp då och då, och så småsmuttade jag mellan vätskekontrollerna. På så vis slapp jag stanna alls. Dextrosol fick man på vägen. Banan och bar bjöds det också på men det skippade jag.

Jan drämde till med en kanontid han också. Och även Therese persade, så stämningen var god efteråt! Det är så himla skoj att ha trevliga människor runt sig med samma mål och intresse.

Jag måste ha fått i mig bra, för jag var inte direkt hungrig eller törstig efter loppet heller. Inte ont heller, bara trött i benen och självklart var det skönt med ett bad och sedan soffmys med barnen hemma.

Så nu då, vad ska bli nästa utmaning?